Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antikvarisk samt återgav
det slutligen fritt. Då var
honom ingen flykt för
hög, ingen detalj för
obetydlig, ingen anspelning
för fin, ingen
kombination för djärv. Allt vad
originalet ville hava sagt,
det blev då Verkligen
sagt.» Men Tegnér hade
som skald och talare en
ännu långt vidsträcktare
betydelse. Hela nationen
lyssnade, när han
uppträdde i Lund vid något
högtidligt tillfälle. Han
lyfte den akademiska
orationen till en hittills oanad
och häpnadsväckande
höjd och grad av
allmänintresse. När man
betänker de latinska, för
allmänheten obegripliga
och även i sig själva
mindre viktiga orationer,
som eljest brukade hållas
vid universitetets
högtidligheter, så ä^Tegnérs än
i dag som hög klassisk litteratur lästa tal vid reformationsfesten 1817,
framfört på Carolinska lärosalen i Lund, en revolutionerande handling:
det sprängde, som Martin Weibull anmärkt, med ett slag alla gamla
traditioner. En liknande utomordentlig verkan gjorde hans
versifierade tal vid promotionen 1820. Det var en fri tillsats till högtidligheten,
som med sin övergång till svenska språket avvek från de övliga latinska
formerna. Om intrycket av Tegnér själv vid tillfället skriver Ahnfelt: »Kom
så till allt detta promotors i den tiden ungdomssköna anlete, hans i rika
lockar inbäddade höga panna, hans drömmande blickar, hans sileniskt spe-
Som lärare och examinator gjorde Tegnér sig känd och
älskad för »oväld, fördomsfrihet och billighet». P. G.
Ahnfelt berättar i sådant sammanhang en anekdot från
sin egen examen stili latini. Denna leddes av professor
Lidbeck, vilket givit ett ämne för den latinska krian,
som uppkallade examinanden till en sd ironiserande
framställning, att Lidbeck blev förtretad; Tegnér fann
emellertid latiniteten god och skrattade i mjugg åt
»upproret emot fakulteten och vanvördnaden mot Lidbeck.
När Ahnfelt följande dag på Tegnérs kallelse infann sig
hos honom, möttes han dock av denna förebråelse: »Vara
skåning och våga på detta sätt leka med Lidbeck, sin
inspektor/» Men sd fortsatte han: *Fakulteten är dock
ej ond på herrn; den har i dag tilldömt herrn laudatur
— är herrn nöjd med det betyget?» — Från
professorstiden i Lund stammar denna bild av Tegnér till
häst. Litografi av J. Kleen 1825. Tegnérmuseet, Lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
