Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och glänsande bantler, därinnanför i en halvcirkel kuratorer och
marskalkar och runt omkring fyrkanten den övriga delen av studentkåren i uniform
led efter led. Det var, berättar ett ögonvittne, »ett mottagande, av vilket
konungar skulle funnit sig smickrade». Man drack mjöd på Uppsala högar
och ansåg sig därmed ha ingått fostbrödralag. Ploug framförde därvid det
danska politiska ärendet: den brännande slesvigska frågan med uttalandet,
att om den nordiska idén klart fattades, så måste den framträda i handling,
och den skulle därmed göra sig gällande i världshistorien. Vid den stora
högtidligheten på det nya bibliotekets Carolinasal åhördes med samstämmigt
jubel Plougs tändande sång med raden:
»Vor Hilsen er en Svale, der varsler Nordens Vaar».
Med mötena i Lund och Köpenhamn 1845 nådde den skandinaviska
studentrörelsen sin höjdpunkt. Norrmännen deltogo nu för första gången.
Uppsalienska och norska studenter anlände på morgonen 22 juni till Malmö.
Alltifrån klockan 4 på morgonen hade studenter och unga damer i Lund
fortsatt kvällens arbete att smycka Lundagård med lövkransade pelare,
guirlander av löv och blommor och klätt tribunen med mossa. Vid
tolvtiden på middagen mötte lundensarna under sina fanor vid Södertull sina
gäster, som anlände i en ändlös rad av vagnar, svepta i dammoln. På
kvällen i solnedgången, medan dess sista strålar silade genom trädkronorna,
började den stora festen i Lundagård. Efter några tal reste sig Strandberg.
Han hade så brått, att han icke gitte tränga fram till talarstolen men sprang
upp på en bänk med armen om ett träd. Hans starka stämma gjorde den
väldiga församlingen dödstyst med ett enda första ord: »Finland!», Varje
ord trängde ut till varje åhörare i den vida parken. Det gick, har det sagts,
en högtidsisning genom märg och ben på de närvarande, då han hegvnte
ropa ut sin lidelsefulla dikt:
»Finland! Så jag ville ropa
och från Eder allihopa
få ett svar ur hjärtats grund.
Var jag såg, så såg jag glada
blickar sig till blickar rada,
sol på varje pannas rund;
men min åtrå var en annan:
jag ville se ett moln på pannan,
maka löjets gud från kannan,
undan, undan för en stund.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
