Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>■Ingeborgs klagan» och »Kungavalet» •— »Men Frithiof lyfte pilten ung på skölden opp»
•—• illustrerade av konstnären J. Holmbergsson i tidens sentimentala manér, som
ingalunda lät det fornnordiska komma till sin rätt. — Litografier i öde upplagan av
»Frithiofs saga» (1831).
men vett blev plantat, järnhårt språk blev brutet,
och sången stämd och livet mänskligt njutet,
och vad Gustaviskt var blev därför även svenskt.»
Tegnérs diktning rörde sig sålunda gärna om stora nationella minnen,
även om eldande politiska ämnen för dagen. Den var riktad utåt med en
lysande talares slagkraft i uttrycket, var klarögt vaken och medveten, icke
en inåtvänd människas och drömmares hjärtesuck såsom de riktiga
lyrikernas, så som Geijers och Atterboms poesi kunde vara. Visst var Tegnér,
som han kallade sig, en fantasiens martyr, ty hans inbillningsliv är
utomordentligt rikt och det egentliga villkoret för hans snille. Men därjämte var
han från barndomen — i motsats exempelvis till Atterbom —- en
verklighetsmänniska med öppen blick för livets realiteter, tidigt angelägen att taga
sig fram i världen, snart en duktig professor inte bara bland sina grekiska
författare utan också bland Lunds lärare och studenter, slutligen en biskop,
som skötte Växjö stift med all kraft, såg upp med sina präster och hävdade
den högre bildningens rätt inne i mörkaste Småland. Någon övertygad
anhängare av kyrkans bekännelse var han däremot ingalunda, och blev det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
