Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag tycker jag gör dagligen vackra framsteg i det slags förhärdelse,
som utgör livets vishet. Hjärtat liksom vattnet blir aldrig rätt stilla, innan
det lagt sig is däröver... För min del känner jag huru en fällning av
förakt och likgiltighet mot det tvåbenta släktet sätter sig på bottnen av mitt
hjärta. För öppna och narraktiga sinnen, som gärna velat älska och
högakta sitt släkte, är denna vishet dyrköpt och lärostunderna därtill
obeskrivligt bittra. >
Stackars Tegnér — isen över hjärtat fick han aldrig att ligga fast, den
gick upp och upp igen under hela hans liv, trots allt till lycka både för
honom och hans poesi. Hans svartsyn på tillvaron kommer naturligen mest
fram i hans förtroliga brev till de vänner och väninnor, han fattat verkligt
tycke för. Tegnérs brev äro de främsta i svensk litteratur. Är hans poetiska
livsverk helt naturligt hans största insats, står även hans prosa
utomordentligt högt, och orden »kanske ej främst som skald men främst som snille»,
dem han en gång sjöng om Leopold, gälla än mer honom själv. Som
akademisk talare är han ouppnådd; även hans skoltal och hans kyrkliga tal äro
överlägset utformade. I breven blir dock hans stil än mera rik och
nyanserad med slående — högtidliga eller gripande, älskvärda eller skämtande
— uttryck för de mest växlande stämningar. Det är en omedelbar friskhet,
ett frimod, en flammande slagfärdighet, som icke möter oss annorstädes
i litteraturen. Åskådningssättet kan växla — såsom nyss antyddes —
och ett barn av ögonblicket, som Tegnér var och bekände sig vara, kunde
han även någon gång taga stark hänsyn till adressatens ställning och
uppfattningssätt.
Bland Tegnérs kvinnliga korrespondenter intar friherrinnan Martina
Schwerin, född Törngren, förnämsta platsen; här kan man verkligen tala
om kongenialitet. Men annars var det nyssnämnde gamle friherre Carl
Gustaf von Brinkman, som för Tegnér blev den mest betydelsefulle
brevskrivaren. Härom intygar Tegnér själv:
»Brevväxlingen med dig är egentligen den enda i Sverige, som lönar
mödan. Jag har i den vägen försökt allehanda utan framgång. Leopold är
oändligen kvick och intressant, men––––-vi se allehanda för olika, och
ingen förtrolighet kan äga rum. Franzén skriver sällan — väl gott och
vän-skapsfullt men, som du vet, utan all livlighet. Geijer är för allvarsam, jag
kunde väl säga för förnäm, för all kommunikation. Bliv icke högfärdig
om jag säger dig, att dina brev framför alla intressera mig, icke blott
därför att de äro väl och livligt skrivna utan i synnerhet därför att ditt sätt
att se tingen i allt huvudsakligt sammanträffa med mitt.»
Sv. folket genom tiderna VIII. — 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
