Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mer än någonsin förut spelade under
romantikens tid kvinnorna en roll i vår
litteraturhistoria, om också inte främst som skapande
konstnärer. Malla Montgomerys salong i
Uppsala var en samlingsplats för vad staden — och
ibland mer än staden — ägde av litterär
berömdhet, och genom sina, ännu blott delvis
utgivna, memoarer har hon lämnat ett bland
de utförligaste och värdefullaste bidragen
till epokens litteraturhistoria. Teckningen
härovan återger diktarnas minnesgoda, kloka och
förstående biktmoder i en kanske mindre
typisk pose: vid sybågen. Porträttet är (1805)
ritat av en annan vitter dam, som trots sin
tyska attraktion förtjänar en plats i
skildringen av den svenska litterära romantikens
historia, Amalia von Helvig, en av de stora
förmedlarna mellan tysk och svensk kultur.
Till tyska översatte hon bl. a. Atterbom och
Geijer, och redan 1826 hade hon sin tolkning
av Tegnérs »Fritjofs saga» färdig — den
första på utländskt språk. Teckning. Privat ägo.
Så hos grevinnan Charlotta
d’Al-bedyhll, född Wrangel,
författarinna till det långrandiga poemet
Ge-fion m. fl. I den mest betydande
salongen styrde överstinnan Malla
Silfverstolpe, född Montgomery.
Geijers goda väninna. Ur hennes
bekanta »Minnen» må här en
betecknande episod anföras
(författarinnan kallar sig icke jag utan Malla).
Hon berättar, att hon först
funnit Atterboms dikter obegripliga och
tillgrånglade. Hennes syster
däremot läste dem »med sin vanliga
hänförelse», medan Malla själv med
mycket nöje sett Leopolds dräpande
kritik »Silvertonen», så att hon på
förhand var intagen mot
fosforister-na. »I synnerhet», heter det med ej
ovanlig kvinnlig älskvärdhet mot en
medsyster, »som grevinnan
d’Albe-dyhll mycket beskyddade Atterbom,
och henne ansåg Malla nu som
pedantisk och opraktisk». Så en gång
bad fru d’Albedhyll få presentera
Atterbom hos en gammal grevinna
Posse, där fint och litterärt folk
samlades och »gjorde lektyrer». Det
skedde — och föreföll Malla,
skriver hon, som ett uppträde ur
Mol-iéres komedi om lärda fruntimmer.
»Grevinnan d’Albedyhll ville ha allt så estetiskt och utsökt, omtalade att
hennes första barndomsminne var representation av en stor opera. Malla
svarade att hennes första var en flannelskjorta och en kattuntröja. Denna
kontrast roade Atterbom, som väl icke märkte det mindre goda uppsåtet
hos Malla. Han tycktes behaga sig i hennes sällskap, vilket rätt mycket
smickrade henne, fastän hon ville göra sig rar. Atterbom var då 23 år gam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
