Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och utgjutande sig för en lika enslig nattvandrerska, mångudinnan,
sömn-gångerskan med minnets trollykta uppe i sin vita sky.
Också en annan poetisk ensling såg man i den tidens Uppsala, men
en som läggning och hårda omständigheter gjort bitter och trotsig och
som därför hämnade sig med svidande satirer, Erik Sjöberg, kallad Vitalis.
Han var fattig men så misstänksamt stolt i fråga om sitt oberoende, att
han till exempel avsade sig ett understöd kronprinsen skänkt honom. Han
stötte sig med många, och dock bar han på en känslighet, ett kärleksbehov,
som starkt klingar fram i hans verser. Han tyckte sig vara på krigsfot
med tillvaron: »kom öde, starka lejon, om du vågar på livets ö med mig
en holmgång gå» — och stolt uppgiver han tanken på allt jordiskt: »Jag
kan ej få solen på himlens borg, och därför jag inte begär.»
Hans satir med dess avsiktligt knaggliga versform är kärv och bitter:
»På jorden ett underligt släkte är,
under namn av vänner det komma plär.
De vänner månde rätt tappre vara:
de sällan fly förrn de se någon fara.
Men eljes ha de en underlig sed:
när ovän förföljer, förfölja de med.
Kring mig de ofta församlas i skara,
som skulle det uslas magnet jag vara» o. s. v.
Tidens mest verkningsfulla komiska diktning har han emellertid
frambringat, mera än den lekfulle Karl Fredrik Dahlgren, som har sina lyriska
förtjänster men ofta saknar urskillning och smak och därför grymt
begabbats av Runeberg.
Vid ännu ett par stora gestalter skola vi här dröja, sinsemellan så
olika som möjligt. Den ene sammanfattar den gamla svenska
lutheranismen i dikt och tal, den andre går nya och oförsökta vägar. De heta
Johan Olof Wallin och Carl Jonas Ludvig (Love) Almqvist.
Mera öppet eller mera beslöjat hade upplysningstiden stått fientlig
PLANSCH A MOTSTÅENDE SIDA. Tiden var rik på oroliga litteratöröden. En
förgrundsfigur bland dessa var »Morianens» författare, M. Crusenstolpe. 1 sina yngre dr,
innan livet nött av den yttre polityren, var lian en förbindlig, sirlig, spirituell man, och
tycktes vara idealet för en gentleman, och konservativ, möjligen med en obestämd
dragning åt liberalismen. Detta porträtt av honom härrör från hans yngre år. — Kolteckning
av J. von lieis 1824. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
