Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förening, som anordnade utlottningar av konstverk jämte »historiska»
expositioner. Vidare må omtalas det ymniga utgivandet under denna
rese-livets första blomstringstid av graverade eller litograferade planschverk,
stimulerande ej minst för konstintresset. Den nya, litografiska
reproduktionsmetoden, införd genom vårt första »stentryckeri» 1818, användes av
M. G. Anckarsvärd för hans på 1830-talet utgivna »Svenska och norska
utsikter» efter original bl. a. av Fahlcrantz; intresset för dylika
prospektsamlingar hade f. ö. väckts redan långt tidigare, t. ex. genom A. F.
Skjölde-brands graverade verk »Voyage pittoresque au Cap du Nord» från seklets
första år. Till konstens aktualisering och teoretiska belysning bidrogo
slutligen allehanda skrifter och föreläsningar. Nämnas må Lorenzo
Hammarskölds »Utkast till de bildande konsternas historia» (1817) samt broschyren
»Om landskapsmålning» från 1828, där romantikens teorier utvecklas av
Ulric Thersner, militär och tecknare liksom Skjöldebrand och Anckarsvärd.
I detta sammanhang bör särskilt framhållas den offentliga konstkritiken,
som mera till publikens än till konstnärernas glädje blomstrat upp efter
Ture Wennbergs blygsamma begynnelse (1793). Nu föddes även de allt
intill våra dagar så animerade »konstgruffen», pennfäktningarna mellan
olika grupper med var sitt program. Tidens många nystartade tidningar,
nyhetsmagasin och kalendrar fingo tjäna som språkrör.
Eftervärlden läser dock som regel dessa broschyrer och kritiker
med ett leende på läppen; och åtskilliga av Karl Johans-tidens konstnärer
ha fått sin berömmelse betydligt avprutad. Det faller numera ingen in att
vilja jämställa Fahlcrantz med Claude Lorrain, Westin med Rafael, såsom
deras svenska samtida ofta gjorde, tyvärr grundande sin värdering på kopior
och gravyrer efter klassikerna.
ÄNDRADE FÖRHÅLLANDEN.
Sverige hade för längesedan spelat ut sin roll som politisk stormakt, och
med mordet på Gustav III slocknade även dess kulturella glans för en tid
framåt. Varken Gustav IV Adolf eller Karl XIII ägde »tjusarkonungens»
intresse för de sköna konsterna.
Bland de 1700-talskonstnärer, som levde ett stycke in på det nya seklet,
var Sergel det förnämsta namnet. Hans virila, plastiska konst, som aldrig
blivit kall antikefterhärmning utan bevarat något av charmen och
sensualismen i fransk rokoko samt f. ö. letts av geniets direkta natursyn, fick sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
