- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 8. Karl Johans-tiden /
244

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utförda, hårt detaljerade målningar en romantisk-dramatisk naturstämning
och en vild storslagenhet. Trots allt, som skilde hans konst från Friedrichs
spröda, silhuettaktiga, av metafysisk poesi gärna präglade kompositioner,
så hyllade båda vännerna samma stilparadox. De sökte förena
naturteckning med fantasi, den mest realistiska formskärpa med romantisk atmosfär.
Friedrich, naturalisten och mystikern, säger å ena sidan: »Med egna ögon
skall du se, och så som föremålen visa sig för dig skall du troget återge
dem; avbilda allt så som det verkar på dig!» Men å andra sidan säger
han: »Målaren skall inte bara måla vad han ser framför sig, utan vad han
ser inom sig. Ser han ingenting inom sig, så må han också underlåta att
måla vad han ser framför sig.»

Dessa båda aforismer ange egentligen principerna för två olika
landskapstyper i tidens måleri: det objektiva, realistiska och ibland nästan
fotografiskt detaljerade landskapet, berört av nyklassicismens fordran på
skarpt formstudium, samt det subjektiva stämningslandskapet med dess
bredare och friare, eventuellt romantiska färghållning.

Förstnämnda typ, som är dominerande, framträder finast inom den
danska Eckersberg-skolan; den här mycket påfallande formskärpningen
utmärker huvudmassan av kontinentens måleri under förra delen av
1800-talet, Davids och hans lärjungars epok, och får betraktas som en återgång
till primitiva, tecknande former efter tre århundradens strävan mot målerisk
bredd. — Den andra, mera subjektiva landskapstypen, som särskilt
England sätter in som motvikt mot allt detaljknåpandet på kontinenten, bevarar
däremot förbindelsen med den stora målartraditionen från nederländsk
barock, samtidigt som den röjer nya, koloristiska naturfynd. Här gäller
studiet framför allt färgstämningen och atmosfären; ja, det atmosfäriska
kan bli till rent manér, som hos Turner.

PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Stockholms mest bekanta teaterbrand i äldre tid var
den s. k. »Arsenalens» brand på aftonen d. 24 nov. 1825. Byggnaden, som dd helt
nedbrann, var det gamla, med fyra hörntorn prydda De la Gardieska palatset Makalös,
beläget å nuvarande Karl XII.s torg (bakom Operan). Palatset hade länge varit använt som
arsenal, dd det 1793 efter erforderlig ombyggnad blev teater, ersättande den primitiva,
nedrivna Bollhusteatern, som varit kunglig talscen under Gustav III:s tid. Den nya
Arse-nalsteatern kallades Dramatiska teatern eller Kungl. mindre teatern till skillnad frän
operan. — Den för tidens teaterkonst ödesdigra branden utbröt under en pdgdende
föreställning, men sdväl publik som skådespelare undkommo oskadda. Färglitografien av
branden, utförd efter en teckning av Fahlcrantz’ elev Carl Samuel Graffman, synes
topografiskt föga korrekt. Med sina motsättningar av ljust och mörkt är den emellertid ett
effektfullt prov på »eldstycket» i romantikens tjänst, en särskilt av Lauréus odlad genre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/8/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free