Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. F. Lindblads flygel, ett för sin tid mycket förnämligt instrument, tillverkat av Pehr
Rosenwall, är av mahogny med inlagda ränder av ljust trä, svarvade lister och refflade
balusterben; stativet för pedalen är format som en lyra. — Nordiska museet.
fått kompani; men i många fall blevo kavaljererna under sin gästning
i familjerna — där de kunde bidraga med en och annan nyttig gärning
— gamla och grånade; de voro också »icke alltid så bråkiga som dem
Selma Lagerlöf presenterat i Gösta Berlings saga» (F. U. Wrangel).
Musik, dans och spel voro fortfarande sällskapsnöjena. Musiklivet —
vars större företeelser skildras i en annan uppsats i detta band — blev
nu mera betydelsefullt både för samhället och familjen. Klaveret blev
en kär möbel i hemmet. Fiol, luta och gitarr spelades också,
stundom harpa. På konserter och »assambleer» hörde man ej sällan harpa,
vanligen trakterad av någon dam; kringresande harpspelerskor synas ha
fått ett visst rykte, varav uppstod skämtbenämningen »harpoluft». Annars
var sången övervägande både i hemmen och offentligen. Vid större
festligheter uppträdde blandade körer, från 1830-talet alltmera kvartetter. I
hemmen idkades solosång samt — ofta under denna tid — duettsång, en
musikform, särskilt typisk för den romantiska tidsåldern. Folkvisorna,
som börjat utgivas av Geijer-Afzelius samt R. Dybeck, återupptogos med
förtjusning. För sällskapslivet var ända sedan den gustavianska tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
