Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allvarlig folklig visa — sannolikt
härstammande från århundradets
början — som föredrogs i ett
gathörn. Dess första strof lydde (man
observere att Sigfridsmässan varade
i sju dagar):
»När man mycket brännvin dricker
dunsterna i huv’et sitter,
När man ut på gatan går,
många knuffar då man får.
:/: För digri, digri, hoppsa sa,
brännvin i sju da’r å ra’. :/:»
Nykterhetsrörelsen — som skall
skildras i ett följande band av detta
arbete — började dock redan nu ge
goda frukter. På många håll verkade
både präster och andra tjänstemän
samt husbönder för större
måttlighet, snart också för helnykterhet.
Banerförare blev Peter Wieselgren.
Under riksdagarna förde man i Stockholm ett högt liv. Kortspelet
florerade t. o. m. bland medlemmar av högvördiga prästerståndet. I
staden funnos flera spelklubbar, och här gingo hasardens vågor högt.
Rouletten var icke okänd. Biribi spelades t. ex. i sådana ruskiga
nästen, som F. Cederborgh skildrar i »Ottar Tralling». Han berättar om
sin ankomst i ett sällskap till lokalen i det Bergstrahlska huset (i
Gamla stan; jfr sid. 111 i bd 7): »Jag medföljde godtroget och
inträdde — i ett rum där många personer voro på blanka
söndagsförmiddagen församlade kring ett grönklätt bord, varå en biribitavla
till publikens förnöjelse var utlagd». Spelet skildras på följande
livliga sätt: »Så, nu inte mera. Är herrarna färdiga nu, så få vi titta
på... Nummer trettio, en katt. Vems är den här carrén? Är det barons?
Två daler? — Ja. — Jag visste väl att katten skulle komma ut efter
tjugoåttan; tredje nummer slår alltid in, sade en gammal herre ... — Sexton
daler, sade bankören, och gav honom sin vinst. — Nå, den här baksvansen
då? — Jo min, ropade så högt han kunde en hes tjock herre, som stod vid
ett annat hörn av bordet, färdig att av vaktmästaren emottaga en nystop-
I en liten bildsvit »Fordom och nu» — 18i9
litograferad av M. Kör ner — har Johan
Holmbergsson, förvisso med en suck över den
gamla goda tiden, (1831) tecknat denna
präst-gärdsinteriör frän sin egen samtid:
kyrkoherden, som till omväxling med ämbetsgöromål
och tiondebekymmer fördriver tiden med
att spela kort med sin adjunkt. — Lunds
universitetsbibliotek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
