Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■ • t,
s-x?
Fredrika Bremer ägde pä flera områden en utpräglad konstnärlig begåvning — bevarade
porträtt och genreteckningar av hennes hand visa samma säkra iakttagelse som hennes
litterära verklighetsskildringar. Här återges en av henne 1827 ritad nyårsgratulation till
föräldrarna, visande syskonkretsen, sannolikt med undantag av den bortavarande systern
Charlotte — i vilket fall figuren längst till höger skulle vara Fredrika själv. ■—
Pennteckning, tillhörig Fredrika Bremer-förbundet.
henne därvid väl till pass. Så också hennes verkliga frisinne, som kom
henne att opponera sig mot allt förtryck. Hon kunde ge uttryck för denna
stämning i ord som de följande, tagna ur ett brev till Böklin:
»När männen vilja ge mig lof att vara man, då får jag så hjertligl lust
till att vara rätt qvinna. Men när männen upphäfva sig och vilja af lifvet
gifva qvinnan en viss ensidig och väl kringskansad del och derutom ej vilja
medgifva hvarken värde eller salighet, se, då reser det sig stolt inom mig,
och jag ropar — om ock tyst — på rättvisa och billighet.»
I ett av de många bild- och versalbum, som voro så typiska för tiden och där ägarna
låto sina mer eller mindre ryktbara bekantskaper skriva sitt namn, någon vers eller
sentens, eller rita eller måla något till minne, finner man denna egenhändigt nerskrivna
djupsinnighet av Fredrika Bremer. — I ett samlingsalbum från 1800-talets mitt. Privat ägo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
