Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men trots att Geijers hem
utgjorde medelpunkten för
musikintresset i Uppsala under dessa och
de närmast följande åren och trots
att dörrarna mycket gästfritt
öppnades för alla musikentusiaster av
det lärda skrået, förblev det dock
slutet för den stora allmänheten.
Lika stor och kanske till och med
större betydelse ur musikkulturen
synpunkt erhöllo därför de
sammanslutningar av musikaliska
lekmän, som mera direkt vände sig till
den stora publiken. Det var fallet
med exempelvis de
Amatör-Qvar-tetter, vilka på hösten 1822
började giva konserter varje onsdag på
Gillets stora sal. Man kan förstå,
vilken uppgift dessa konserter hade
att fylla, då man läser följande
citat ur ett brev från en av
abonnenterna. »Då jag så länge önskat få
höra en kvartett av Beethoven, var
det naturligt, att jag med klappande hjärta väntade på första tonen och
med spänd uppmärksamhet följde styckets gång, när jag änteligen såg målet
för min längtan uppfylld.» Så entusiastiskt yttrar sig kanske bara en ung
student, men han hade flera gelikar i Uppsala, och därför musicerades det
mycket flitigt inom studentvärlden. Mötesplatserna för de musikintresserade
växlade. Till nyårsdagen 1838 hade Geijer skrivit en av sina mest beundrade
sånger:
»Ensam i bräcklig farkost vågar
seglaren sig på det vida hav.
Stjärnvalvet över honom lågar,
nedanför brusar hemskt hans grav.»
Det var budskapet i dikt och ton från honom, att han nu kände sig
främmande för den tidigare umgängeskretsen, och hans hem blev icke
längre som förr medelpunkten för de musikaliska aftonunderhållningarna.
J. Chr. Hajfner var född i Tyskland 1759
men från år 1782 verksam i Sverige; bl. a.
som director musices vid Uppsala universitet
och domkyrkoorganist åtnjöt han stor
popularitet och blev »allas farbror». Han talade
hela sitt liv en halvt obegriplig rotvälska. B.
von Beskow berättar sålunda i sina
»Lefnads-minnen», att han brukat säga, att han gjort
klokare om han stannat kvar i Tyskland, ty
då hade han sluppit gå här »und dö hungers
und träta på stenplåstret» (auf das
Steinpflas-ter treten — trampa gatorna). ■— Litografi.
Uppsala universitetsbibliotek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
