Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man, som näst efter kungl. hovkapellet ansågs som landets bästa orkester.
Vid extraordinära tillfällen kunde numerären av de medverkande stiga
högst betydligt. Det var exempelvis fallet vid sällskapets första konsert 1824
i Hedvig Eleonora kyrka. Med biträde av hovkapellet och kungl. teaterns
kör mönstrade man då under hovkapellmästar J. F. Berwalds ledning en
skara av nära 300 sjungande och spelande, som utförde Haydns oratorium
Skapelsen. Mera exklusivt betonat och mera utsökt beträffande
röstmaterialet var Sällskapet för sångövningar, som tillkom 1826 under ledning av
kaptenen vid adelsfanan Ulrik Koskull, känd bl. a. som kompositör till den
vackra kvartetten »Wenn im letzten Abendstrahl». Ledamöterna
rekryterades till god del ur hovkretsarna eller den högre societeten, och man sökte
framför allt göra det musikaliska Stockholm bekant med operor av
Meyer-beer, Rossini, Bellini, Weber, Spohr och Kuhlau, som då ännu icke
upptagits på kungl. teaterns repertoar. Det var inom denna krets, som dåvarande
kronprinsen (Oskar I) gärna lät höra sig som kompositör, och till
sällskapets paradhästar hörde hans körstycke »Chanson des pirates» till text av
Victor Hugo.
Som vi märka, pulserade musiklivet i Sverige ganska livligt under
1800-talets första hälft, men det karakteriserades också i viss mån av den
ohämmade kraft, som bristen på konstnärlig skolning hos amatören kunde föra
med sig. Naturligtvis saknades det icke konserter av professionellt
utbildade musiker. Tvärtom, det gavs rika tillfällen både i Stockholm och i
övriga delar av landet att få höra regelrätt utbildade konstnärer. Men ett
fast organiserat konsertväsen i vår tids mening med periodiskt
återkommande konserter av stående ensembler av yrkesmusiker existerade knappast,
och utan att förringa värdet av de talrika solistkonserterna — man fick
bl. a. nöjet att lyssna till virtuoser på dragbasun — kan det sägas, att i
första hand, icke minst då det gällde de större formerna, det dock var
amatörerna, som gåvo musiklivet — utanför de lyriska scenerna — dess
egentliga festivitas.
FACSIMIL VID DENNA SIDA. En betydande kulturgärning utförde Richard Dybeck
genom upptecknandet av våra folkmelodier och vallvisor m. m. För att göra dem bekanta
för en större allmänhet föranstaltade han aftonunderhållningar i Stockholm med ett
omfattande program, som förutsatte stort intresse hos åhörarna —- åtskilliga av de givna
styckena höra ännu till de mycket populära melodierna. Som skald bör Dybeck
ihåg-kommas såsom författare till »Du gamla du fria»; den av honom själv komponerade
melodien bygger på av honom upptecknade folkvisemotiv. — Program i Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
