Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två rollbilder från Kongl. Stora Teatern: till vänster Edouard du Puy som Don Juan i
Mozarts opera, uppförd i Stockholm första gången 1813; till höger Maria Charlotta
Erik-son i titelrollen i Carl Maria von Webers »Preciösa*, som på teatern gavs »med några
tillägg av H:r Capellmästaren Berwald». —• Kolorerade kopparstick av E. Chiewitz i
»Svenska Teater-Galleriet» (1826).
rierna». Möjligen berodde programvalet på den gamle Karl XIII:s intresse
för frimureriet, åt vilket Mozart i sin opera bringat en hyllning. Men
sannolikt vittnade också operans upptagande om att en smakväxling nu
inträtt både hos publiken och ledningen av teatern. Under hela
1700-talet förblev Mozart utestängd från den svenska scenen. Man betraktade
honom vid en jämförelse med Gluck som en romantiker, full av bisarra
infall. En genklang av denna uppfattning förnimmes efter premiären
på »Don Juan» 1813 hos skalden Johan Gabriel Oxenstjerna, som i ett
brev till sin brorson skriver: »En ny opera, ’Don Juan’, spelas med mycken
succés, men är ett ohyggligt spektakel med alla möjliga djävlar, och stora
konvulsioner och spasmer hava yppats därvid hos det täcka och svaga,
men ändå alltid nyfikna könet». För oss, som kanske alldeles särskilt
gripas av slutscenerna, på vilka brevskrivaren syftar, verkar omdömet
närmast komiskt. Men det hör rättvisligen ihågkommas, att just slutet
av operan vid premiären och flera år framåt i Stockholm återgavs med
en realism, som kunde gjuta skräck i sensiblare sinnen. När guvernören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
