Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade: ’Ja, det skola vi göra’, vilket naturligtvis väckte ett skallande skratt.
Man bör nämligen veta, att husen vid Gustafsberg blott äro försedda med
tunna brädväggar mellan rummen, så att man helt bekvämt kan höra varje
ord från det ena rummet till det andra, och vi pratade sedan helt ogenerat
med varandra. .. Hela badsejouren gynnades för det mesta av mycket
vackert väder, vilket befordrade nöjen i friska luften, varibland ritter och
kärrpartier voro de förnämsta. Utom dessa nöjen och de förut omnämnda
improviserade balerna tillställdes även till förmån för något gott ändamål
ett större societetsspektakel, i spetsen för vilken tillställning baron von
Kræmer stod.» Lilljebjörn nämner några av de mest notabla badgästerna,
högre officerare och ämbetsmän. »Löjtnant von Braun, den sedermera så
bekante poeten, var även där, men den, som ej umgicks uti det rumlande
koketteri, för vilket han stod i spetsen, såg icke mycket till denne sedermera
ofta omtalad person.» Wilhelm von Braun, som Lilljebjörn betraktade med
ett visst förakt, spelade nog en ej så obetydlig roll i societetslivet. Mycket
lustig är August Blanches skildring av hur han gjorde Brauns bekantskap
under en bal i brunnssalongen. I ett annat kåseri har Blanche berättat om
deras gemensamma utflykt följande dag från staden till Gustafsberg.
Naturligtvis skulle vi kunna fortsätta att på detta sätt följa
memoarför-fattarne år från år, men det bleve något enformigt. De personnamn, som
nämnts, torde nog ha ådagalagt, att Gustafsberg var en ytterst förnämlig
badort och en samlingspunkt för både börds-, penninge- och
lärdomsaristo-kratien, och inte minst för ungdomen i dessa kretsar. Gustafsberg var
»för-lovningarnes förlovade land». Här friade 1833 Lars Johan Hierta till sin
tillkommande, som han råkat i Medevi; här vistades 1841 och 1842 Esaias
Tegnér med sin familj, och dottern Disa, änkefru Kullberg, hade här
tillfälle att lära känna skalden C. W. Bottiger, med vilken hon knöt Hymens
band. Ungefär vid denna tid, 1841—42, kan Gustafsbergs storhetstid
anses slut.
Ramlösa hade upptagits av Lundaprofessorn Döbelius (von Döbeln), och
under 1800-talets förra del spred en annan Lundaprofessor glans däröver
genom sin skickliga läkarkonst; det var Eberhard Zacharias Munck af
Ro-senschöld. Såsom redan antytts, hade Ramlösa brunnsort sin glansperiod
samtidigt med Gustafsberg. I administrativt avseende fördes spiran här
1805—23 av hovmarskalken Achates von Plåten och 1823—41 av överste
Dannfelt. Ramlösa var då »aristokratiens, kunglighetens, lyxens och
hazard-spelets förlustelseställe con amore», såsom Emil Key uttrycker sig. Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
