Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i de årliga arbetenas gång, och i
början av vintern, då arbetena
avslutats och förråden insamlats,
inföll årets stora festperiod, julen;
med den vilja vi avsluta vår
framställning. Ett litet blekt efterspel
till julen kom långt efteråt,
kyn-delsmässan den 2 februari, som på
sina håll firats med gille och dans
och kallades lilla jul. Därefter stod
snart fastlagen inför dörren. Den
var under den katolska tiden
inledningen till fastan, en lång
avhåll-samhetens och späkningens tid,
under vilken man skulle värdigt
bereda sig till påskens stora
glädjefest. Vi sjunga ju alltjämt i julvisan:
»Nu är det jul igen, nu är det jul igen.
Och julen vara skall till påska.
De’ var inte sant, de’ var inte sant,
ty däremellan kommer fasta.»
Så har den seden utbildat sig, att
man på fastlagen, dagen eller
dagarna omedelbart före fastan, skulle
riktigt slå gäcken lös med galna
förlustelser, upptåg, mat och dryck.
Dylika upptåg passa bäst i
städerna och för en lättare lynnesart än
bondens, vars liv är för tungt för
en så lössläppt glädje och vars
skämtlynne gärna har en avsiktlig
mening. Karnevalen var känd och
bekant i Sverige under slutet av
medeltiden men fick aldrig riktigt fast
Årets stora folkliga fester voro alla knutna
till kyrkliga högtider, och även familjens
bemärkelsedagar firades gärna i kyrkligt hägn.
Prästgårdarna voro ofta naturliga
medelpunkter i socknarnas både kulturella och
sällskapliga liv; prästerna drogo sig inte för att träda
dansen pä bondbröllopen eller dricka
bönderna till pä glada julkalas. — Den
prästerliga förrättningen på vår bild är emellertid
allvarlig; ett barndop omgavs långt in i förra
århundradet med en mängd riter och
försiktighetsåtgärder — exempelvis bruket att hälla
brännvin i dopvattnet (i det magiska syftet
att barnet skulle bli starkt) år sålunda
betygat från skilda håll av vårt land. Men även
härvidlag tog den nya tiden ut sin rätt, och
upphovsmannen till denna kuriösa
barndops-bild från 1823 har ingenting att ge av den
heliga handlingens mystik. — Litografi i
»Magasin för konst, nyheter och moder» (1823).
fot bland folket. Endast måltidssederna, som givit fastlagens båda första
dagar namnen »bullamåndag» och »fettisdag», äro allmänna — vid alla
gamla fester är matordningen ett av de mest karakteristiska och segast kvar-
Sv. folket genom tiderna VIII. — 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
