Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bellmansbysten på Djurgården var länge
ett centrum för stockholmarnas första
maj-firande. Kolorerat kopparstick i en
almanack (»Månadsrosor») för dr 1831.
Vi återvända till den första maj.
I större delen av Sverige utmärkes
den av en helt annan sed, de eldar,
som aftonen förut,
Valborgsmässoafton, upptändes på kullar och
höjder; förr i världen samlade sig folk
omkring eldarna, dansade omkring
dem, hoppade över dem, och det
förekom, att man till slut drev
boskapen över de falnande glöderna.
El(jar upptändes vid många
tillfällen under året, och man har frågat,
varför de i vårt land i motsats till
andra länder särskilt förlagts till
den första maj. I övre Sverige
inföll denna dag för tidigt på året,
för att man som i andra länder skulle kunna fira en vårfest; träden hade
ännu icke lövats. Emellertid är det en ganska allmän sed, som
förekommer på olika dagar vid vårens början att, då man för första gången driver
djuren ut på bete, upptända eldar, vilka troddes skydda dem mot ont och
förgöring; det förekommer också, att eldar upptändas på hösten, då
djuren drivas hem till stallfodringen från betet. Det torde vara sannolikt, att
denna sed blivit förlagd till den stora märkesdagen på våren, den första
maj, och så småningom förlorat sitt sammanhang med betesgången.
Nästa stora märkesdag under året var midsommarafton; vanligen får
den hos oss detta namn och benämnes icke som eljest och redan i Danmark
efter Johannes Döparen, till vars minne den kyrkliga festen firas. Det är
icke underligt, att midsommar blivit den största folkliga festen näst efter
julen i vårt land, där motsatsen mellan vinterns snö och mörker och
sommarens ljus och fägring framträder med mycket större styrka än i sydligare
länder. Midsommar var dessutom den tid, då bonden hade ledigt från
arbete, och då hos oss naturen stod i sin vackraste skrud. Därför ha seder,
som längre söderut äro utmärkande för vårens blomsterfest, i vårt land
överflyttats till midsommar. I andra länder är det ett vanligt bruk att
upptända eldar midsommarafton. Detta bruk förekommer även på sina håll
hos svenskarna och var i äldre tider vanligare. Olaus Magnus omtalar
midsommareldarna och säger, att folket samlade sig omkring dem, dansade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
