Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framför folks dörrar; de
buro också omkring
Betle-hemsstjärnan och
uppförde ett litet skådespel, som
föreställde Jesusbarnets
räddning undan Herodes
och hans grymma knektar
genom flykten till
Egypten. I äldre tider var detta
ett privilegium för de
fattiga skolpiltarna, vilka till
lön för sin möda fingo
matvaror, och av dem
levde de under den
kommande långa terminen.
Djäknegången förbjöds genom
ett riksdagsbeslut 1835,
men seden hade blivit
folket kär och omhändertogs
av andra. Stjärngossarna
uppträdde senare oftast på
trettondedagen, de heliga
tre konungars dag, till
vilken skådespelet i själva
verket också hör.
Ju närmare det led mot jul, desto större blev brådskan. Julölet — som
ännu liksom i forntiden, då man i stället för »fira jul» sade »dricka jul»,
var ett viktigt och oundgängligt tillbehör för julfirandet — skulle vara
färdigbryggt Tomedag, den 21 december, som därför ibland erhöll smeknamnet
»Tomas fyll tunna» och på de gamla runstavarna utmärkes av en tunna.
Slutligen kom turen till stugan. Den skurades, icke golvet utan väggarna,
som visade de omålade timmerstockarna, »drogs» med väggbonader, vävda
eller i början av 1800-talet målade, vilka mest framställde scener ur den
bibliska historien, s. k. julabrev; på bänkarna lades hyenden, över bordet
upphängdes en takfågel eller en halmkrona. Golvet breddes med långhalm,
över vilket ofta lades ett lager av lös halm. Vid julhalmen fästes många
föreställningar; den inbars ofta med viss högtidlighet, ur den tog man varsel
.V Jfe»’ju«—WMirrfrnTiYaniMi _—
»Den annalkande julen är för alla svenskar, men i
synnerhet för Stockholms-boerne, en tid, då ett oupphörligt
sträfvande, att förstöra de förut i svett och möda
fortjente penningarne, tycks electrisera alla; det är industriens
gyllene period», skriver redan 1838 en kommentar till
denna E. Chiewitz’ litografi av »./ ulkla pps hand el» på
Västerlånggatan i Stockholm. Julklapparna voro ändock
på långt när inte sd vanliga dd som nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
