Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den sista kärven av årsskörden — ibland en från decembertröskningen sparad kärve vilken
som helst — sattes julafton upp pd en stång åt sparvarna, en julsed bland många, som
överlevat de föreställningar, varpd seden ursprungligen grundades. — Till höger avfärd
till julottan; denna har likaledes bibehållit sin popularitet — men den började
fordomdags ett par tre timmar tidigare än nu och följdes omedelbart av högmässan.
för utfallet av den kommande skörden, och av den vred man ihop
halm-gubbar och halmdockor, som kommo till användning vid upptåg och lekar,
men en gång kanske haft en djupare betydelse.
Allt arbete skulle vara undangjort, veden huggen, så att den räckte hela
julen över; spinnrockarna sattes undan; endast det allra nödvändigaste
arbetet fick utföras under julen. Julfriden började; ibland pålystes den
högtidligen av åldermannen. Utanför portar och dörrar lade man kors av halm,
eller märkte man dem med kors av tjära, som skulle tjäna som skydd mot
allt ont; ty julen var en spöktid, då alla folktrons makter och andeväsen
voro i rörelse. Framför ingångsdörren och ofta även på andra ställen
uppreste man julstänger, höga granar, vilkas stam var avkvistad, så att blott
en ruska återstod i toppen, ett bruk, som var så karakteristiskt för den
svenska julen, att julens inträde på runstavarna betecknas av två korslagda,
kvistade träd, och att det just i början av 1800-talet föll utlänningar, som
besökte Sverige, i ögonen. Alla och allt skulle veta, att det var jul. Det
förekom, att man klappade fruktträden på stammen och sade dem, att det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
