Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyllde. Inför och under Krimkriget vidgades emellertid planerna. Sverige
stod då på spänd fot med Ryssland, och under sådana omständigheter låg
det ganska nära till hands att tänka sig samverkan mellan Sverige-Norge
och Danmark utvidgad till ett politiskt enat Norden, vilket skulle komma
att utgöra en verklig maktfaktor. Ett slags tecken härpå var, att
Sverige-Norge och Danmark 1853 avgåvo likalydande neutralitetsförklaringar. Så
fattad fick skandinavismen en verklig allmän europeisk betydelse. Planen
på en trestatsunion började nu dryftas. Medlet att realisera denna tanke
var närmast, att svenska kungahuset efter den barnlöse Fredrik VII skulle
erhålla även Danmarks krona.
Under dessa förhållanden hölls 1856 ett studentmöte i Stockholm och
Uppsala. En av de mest kända och verksamma danska skandinavisterna,
redaktören Carl Ploug, uttalade härunder öppet tanken på Nordens enande
under en gemensam konung. Då kung Oskar mottog studenterna från de
tre länderna, förklarade han bland annat: »Våra svärd stå redo till
gemensamt försvar» och fällde även de berömda och ofta citerade orden:
»Hädanefter är krig mellan skandinaviska bröder omöjligt». Vad man än må säga
om skandinavismens större eller mindre misslyckanden utgör denna sats än
i dag en riktig karakteristik och slår fast, att detta faktum är
skandinavismens mänskligt att döma bestående resultat.
Efter 1856 års möte, som väl må betecknas som den skandinavistiska
rörelsens höjdpunkt, vidtogo ingående och högeligen invecklade
diplomatiska förhandlingar. De åsyftade att utröna, i vad mån följande program
var genomförbart: försvarsförbund mellan Nordens tre riken i syfte att
skydda landet intill Ejder; detta förbunds utvidgande till en allmän allians
och slutligen Danmarks inträde i unionen mellan Sverige och Norge.
Fredrik VII var personligen starkt skandinaviskt orienterad eller ansågs
åtminstone vara det. Däremot ställde sig hans dåvarande regering ganska
kylig mot de nyss nämnda planerna och visade det även vid ett avgörande
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Det myllrar av folk på bilderna från
studentskandinavismens klang- och jubeldagar, och åskådaren bävar av fruktan, att ångbåtarna, vilkas
rökslöjor blanda sig med punschångorna och ekona av vältaliga orationer och brusande
sängarglädje, skola fä slagsida. Här har en dansk litograf, Adolf Kittendorff, efter en
ögonblicksfotograf i, förevigat »avskedet vid det nordiska studentmötet i Köpenhamn den
17 juni 1862» — och gjort det sd, att man verkligen får en föreställning om det väldiga
intresse, denna rörelse förmådde väcka i anmärkningsvärt breda lager. — Kungliga
biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
