Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
matiska och uppseendeväckande akt återstod
ännu, nämligen 1864 års för Danmark
olyckliga krig.
Även under 1850-talets sista och
1860-ta-lets första år hölls tanken på politiskt
närmande mellan Danmark och de förenade
rikena Sverige-Norge levande. Förbundsförslag
dryftades fortfarande inom mer eller mindre
ansvariga kretsar. Av stor vikt var, att Karl
XV och i synnerhet Danmarks konung
Fredrik VII med något växlande men vanligen
ganska stor entusiasm omfattade planen på
en verklig skandinavisk union. Härtill bidrog
mycket den nära vänskap, som de båda
monarkerna hade slutit och alltfort odlade, och
som särskilt hos den godhjärtade men mer än
lovligt bisarre Fredrik VII tog sig både
rörande och löjliga uttryck.
Ännu innan Oskar I:s begravning hunnit
äga rum, gjorde Fredrik VII sin första
påminnelse hos vännen Karl, och därefter träffades
de båda monarkerna litet emellan. Vanligen
under legendariskt kraftiga dryckeslag
utväxlades de mest intensiva vänskapsförklaringar.
Troligt är, att Fredrik hellre velat ha Karl till
sin efterträdare än den i makternas
överenskommelse 1852 som tronföljare erkände prins
Kristian av Glucksburg. Redan 1860 hade för övrigt Fredrik VII föreslagit
Karl XV en allians, men därav blev ingenting. Under en resa till Frankrike
och England 1861 hade Karl och hans bror prins Oskar samtalat med kejsar
Napoleon och med drottning Victorias rådgivare om en samnordisk stat (eller
union); som principiellt skäl fingo de nya nationalitetsidéerna tjäna, över
huvud taget synes Karl från 1861 mera än tidigare ha intresserat sig för
dessa ting. Ett betydelsefullt tecken härpå var, att greve Henning Hamilton
detta år fick den högviktiga posten som svensk minister i Köpenhamn. En
icke obetydlig diplomatisk aktivitet började utvecklas av Sveriges
utrikes-statsminister Ludvig Manderström för att få till stånd en internationell över-
Som svensk minister i
Köpenhamn — frän juli 1861 — intog
Henning Hamilton en viktig och
föga avundsvärd ställning i det
diplomatiska spelet under den
politiska skandinavismens
ödesdagar. Personligen anhängare
av kungens egen politik, fick
han — själv f. d. medlem av
De Geerska ministären —- vara
med om att på dennas och
riksdagens order desauvera den i
svenska ögon alltför
»skandinavistiske» Karl XV — hans
skicklighet som diplomat sattes
på de hårdaste prov. —
Henning Hamilton. Fotografi.
Kungliga biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
