Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enskommelse om en för Danmark,
Sverige-Norge och den europeiska freden betryggande
nyordning. Grundtanken var, att Danmark
skulle uppge Holstein men i stället närmare
knyta Slesvig till sig (»Ejderprogrammet»).
Samtidigt fortfor förhållandet mellan
Danmark och de tyska staterna att påtagligen
försämras. Verkligt allvar blev det hot, som
Danmark alltid kände söderifrån och mot
vilket skandinavismen enligt dansk mening
skulle vara ett skydd, sedan Wilhelm I
uppstigit på Preussens tron (1861), och alldeles
särskilt sedan Otto von Bismarck på hösten
1862 utnämnts till Preussens konseljpresident.
Under flera konungamöten blev
förhållandet mellan monarkerna allt intimare, och Karl
XV fick i Danmark röna många bevis på
popularitet. Så inbröt 1863 och därmed krisen.
Danmarks ledande politiker,
konseljpresidenten C. C. Hall, hade då efter långvariga
ut-och inrikespolitiska ansträngningar beslutat
lösgöra Holstein från Danmark, med vilket
blott personalunion skulle bestå, men att
däremot knyta Slesvig till Danmark. Det skedde
genom det s. k. »marspatentet» (3% 1863).
De yttre omständigheterna för en dansk
aktion kunde tyckas gynnsamma. Ryssland var
upptaget med ett uppror i Polen, inom tyska
förbundet rådde mer än sedvanlig oenighet;
Preussen föreföll försvagat genom den
våldsamma impopularitet, som Bismarcks rege-
Det danska »Ejderprngrammets»
skicklige och energiske svenske
vapendragare,
utrikesstatsminis-tern i den De Geerska
ministären greve Ludvig Manderström,
stod vid alliansplanernas
débåc-le inför den ömtåliga
uppgiften att anständigt motivera
regeringens utrikespolitiska
återtåg, en uppgift, som den tränade
gamle ministern enligt en
historiker löste »på ett sätt, som väl
hedrade hans diplomatiska
förmåga men som ej kunde undgå
att dt det svenska kabinettets
hållning förläna en prägel av
oklarhet och dubbelhet».
Skandinavismens politiska
misslyckande var även för honom ett
stycke personlig tragedi, som
han aldrig helt förmådde
befria sig ur. — Ludvig
Manderström. Fotografi. Kungliga
biblioteket.
mente redan hunnit utlösa; Englands tronföljare hade nyss gift sig med
en dansk prinsessa.
Emot marspatentet protesterade emellertid omedelbart tyska
förbundsdagen i början av juli och hotade att besätta Holstein. Marspatentet gick
helt i stil med den politik, som Sverige under många år önskat, att Danmark
skulle föra. Mellan Hamilton och ledande danska politiker hade livlig sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
