Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var uppfunnet av ett par svenska
och danska privatmän, av vilka
den svenske dock var i kungens
tjänst som hans bibliotekarie. Men
veterligen omfattades det med
intresse av Karl XV, och han
anbefallde det i hrev till Kristian IX och
(i slutet av april) hans nye
konseljpresident biskop Monrad. Det gick
ut på en union omfattande
utrikespolitik och försvar mellan
Sverige-Norge och Danmark. Ett
gemensamt unionsparlament för dessa
ärenden skulle inrättas, men tills
vidare skulle de två kungarna
regera var på sitt håll; tronföljden
skulle senare ordnas genom
famil-jefördrag, så att kronan skulle gå i
tur mellan dynastierna Bernadotte
och Gliicksburg! Unionen skulle
slutas så hastigt, att Sverige-Norge
genast skulle sätta in sin härsmakt
till Danmarks försvar.
Då det antytts, att De Geer varit med på detta både enfaldiga och
äventyrliga förslag, tog han i en promemoria, ett brev och dessutom muntligen
sin kunglige herre i välbehövlig upptuktelse, samtidigt som han efter
vanligheten hjälpte honom ur svårigheten, medan Manderström — också efter
vanan — fick dementera saken på diplomatisk väg. Kungen måste finna
sig i en sträng tillrättavisning för sin privata utrikespolitik; den hade
enligt De Geer medfört, att kungen och hans statsråd befunnits föra olika
språk, vilket tolkats antingen som medveten falskhet hos regeringen eller
ock så, att kungens ord icke vore att lita på. De Geer påpekade också, att
regeringen satt kvar endast därför, att kungen ej kunde få nya rådgivare.
Men, säger De Geer, just den omständigheten, att Hans Majestät icke kunde
finna tio personer, som ville åtaga sig ansvaret för hans politik, måste ju
visa, att hans politik vore omöjlig.
Ja, den var omöjlig. Felet var dock inte uteslutande hans; ett faktum *
»Herrar Statsrader äro sandade, Eders
Majestät/» »Skönt! Bed dem lugna sig en stund!»
Denna säkerligen mycket karakteristiska bild
av den kanske en smula självupptagne och
inte sä litet nonchalante Karl XV vid sitt
staffli är ritad av hans egen gode vän och
kabinettskammarherre, Fritz von Dardel.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
