Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är, att Sverige oavsett framstöten och löftena i Skodsborg vågat sig för långt
ut, låt vara i en situation, som tedde sig mera lovande, än den sedermera
visade sig vara. Men det lättsinne kungen gång efter annan visade förstörde
hans auktoritet och gjorde det onda värre. Danmark fick ensamt och utan
hjälp vare sig från Sverige eller övriga makter — vilka även spelade en
ganska ynklig roll — gå sitt öde till mötes. Fientligheterna, som upptogos
efter vapenstillestånd 12 maj—26 juni, ledde genast till nya nederlag och
till nytt vapenstillestånd den 18 juli 1864. I freden i Wien den 30 oktober
samma år måste Danmark avstå Holstein, Lauenburg och Slesvig.
Skandinavismen som politisk enhetsrörelse var nu ohjälpligt misslyckad.
Men knappt hade detta konstaterats genom händelsernas obevekliga gång
— genom blod och järn som Bismarck sagt —- förrän strävandet efter
kulturell skandinavism återupptogs. Detta skedde genom bildandet av en
Nordisk nationalförening i Stockholm 1864 och motsvarande organisationer i
Köpenhamn samma år och i Kristiania det följande. Dessa
sammanslutningar rekryterades emellertid praktiskt taget endast inom en tämligen trång
krets av intellektuella. På några få år hade rörelsen avsomnat; och inte
bättre gick det med en »Nordisk tidskrift», som 1866 börjat utgivas från
Lund. Den politiska skandinavismen och studentskandinavismens tid var
därmed helt förbi. I Sverige avsomnade skandinavismen i all stillhet, i Norge
och Danmark icke utan vissa stridigheter. Studentmöten av den gamla
typen höllos dock i Kristiania 1869 och i Uppsala så sent som 1875, men de
voro ur politisk och gammaldags skandinavistisk synpunkt så menlösa som
möjligt. Som ett slags varsel för framtiden kan man möjligen anse, att vid
sist nämnda tillfälle även studenter från Helsingfors deltogo.
Redan något dessförinnan påbörjades emellertid från vad man redan
kallade vänsterhåll försök att åstadkomma en »folklig» skandinavism. Det
skedde till en början genom väldiga skandinaviska, d. v. s. egentligen
danskskånska folkmöten. Sådana höllos vid Stehag i Skåne i augusti 1867 och
i ffilleröd på Själland i juli 1869. (Ett på sin tid mycket omtalat
skandinaviskt folkmöte i Ramlösa 1858 synes ha varit mönstret.) Under de
följande åren förmärkas åtskilliga trevare snarare än öppna strävanden att
utveckla detta slag av folklig skandinavism till en direkt samverkan mellan
de tre nordiska »folkpartierna»: Lantmannapartiet i svenska riksdagens
Andra kammare och vänsterpartierna i Danmarks folketing, respektive
Norges storting. De visade sig emellertid i stort sett vara förgäves. Initiativet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
