Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för lekmännen, och då kyrkans
Lnskopar syntes göra motstånd, blev
man antiepiskopalt inställd och såg
fram mot en omläggning av
svenska kyrkan efter
presbyterialför-fattningens linjer. Därmed skulle
också kyrkans frihet och
självständighet kunna tillvaratagas.
Reformpartiet eller »rörelsepartiet» i de
sydsvenska bygderna hade
framstående målsmän i kyrkoherde H.
B. Hammar och i prosten P. G.
Ahnfelt, de berömda
studentminnenas författare. Dem närstående var
Johan Henrik Thomander, som
1856 blev biskop i Lund.
Thomander, som spelade en väsentlig roll
vid behandlingen av de
kyrkopoli-tiska frågorna i riksdagen, gick
dock i mycket sina egna vägar.
Den lågkyrkliga linjen följdes
däremot alltmera konsekvent av Upp-
Ebbe Gustaf Bring var i den »stora
Lundafa-kultetem den, som teoretiskt utvecklade dess
högkyrkliga kyrkobegrepp — mycken
oförstående kritik framkallade hans lära om
vsamfundsmedvetandeU, vilket av
motståndarna förvanskades till »samfundssamvelet >.
Personligen var Bring allt annat än en stel
högkyrklig prelat-typ, och som biskop i
Linköping och ledamot av kyrkomötet gjorde
han en högt skattad och på många områden
bestående insats. Oljemålning av Ferdinand
Fagerlin 1856. Privat ägo.
sala teologiska fakultet.
Lunds teologiska fakultet slog in på helt motsatta vägar. Där
utbildades på 1850-talet en klart genomtänkt, slagfärdig högkyrklig åskådning,
som ville bygga på lutherska principer och gentemot det myckna nya, som
hade inkommit på det religiösa och kyrkliga området, sökte värna om det
lutherska arvet. Den högkyrkliga traditionen skapades under den s. k. stora
fakultetens dagar, då E. G. Bring, sedermera biskop i Linköping, A. N.
Sundberg, med tiden Svea rikes ärkebiskop, och W. Flensburg,
Thoman-ders efterträdare på biskopsstolen i Lund, voro de tongivande. Gentemot
de individualistiska tendenserna ville lundensarna hävda
samfundsbegrep-pet. Kyrkan var icke blott en summa av individer, utan en gudomlig
skapelse, som icke vilade på mänsklig tro och aktivitet, utan på Guds ord och
sakramenten, i vilka Kristus och Anden voro närvarande. Kyrkans ämbete
var av Gud insatt med uppdrag att förvalta nådemedlen. För kyrkans äm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
