- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 9. Vid 1800-talets mitt /
46

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1686 års kyrkolag föreskrev, alt dopet skulle »förrättas i kyrkan, när icke nödfall eller
andra skäliga orsaker åro, som fordra att barnet skall döpas hemma». Detta blev också
länge regel, men på 1800-talet var man inte längre sd noga med, att den nyfödde
kristnades i kyrkan; dopet förrättades ofta i hemmet eller inte sällan i prästgården. Detta senare
tycks vara fallet d ovanstående bild, en litografi 1819 efter original av R. W. Ekman; en
samtida, ganska löslig novellistisk kommentar (av G. II. Mellin) till bilden talar visserligen
om hemmet, men möbleringen skvallrar om pastorsexpeditionen, liksom boken, vari den
gamle prästen skriver in den nydöptes namn. Den lille ligger i den brokiga korg, som i
Dalarna begagnades vid tillfällen som detta. Man var mycket angelägen om att dopet inte
uppsköts längre än nödvändigt var — det förrättades ofta samma dag, den lille kommit
till världen; att dröja längre var »farligt», det heliga dopet var bästa skyddet mot trolltyg,,
och ett odöpt barn betraktades som »hedet». Få kyrkliga handlingar ha som det heliga
dopet varit föremål för övertro — ur varje liten omständighet i samband med ceremonien,
läste man tydor och varsel. — Ur G. H. Mellins arbete »Svenska national-dräkter» (1819)..

bete var ämbetsinnehavarens personliga, religiösa kvalitet av största
betydelse, men ämbetet fick icke kraften från ämbetsinnehavarens fromhet,
utan från de objektiva nådemedlen. Kyrkans medlemmar voro i sitt
religiösa liv icke utlämnade åt den ovisshet, som alltid måste inställa sig, om
man först skulle vinna visshet angående prästens eller förkunnarens
andliga tillstånd. Man hade att hålla sig till de av ämbetet förvaltade
nådemedlen, vilka kyrkan hade fått mottaga. Där mötte Kristus och Anden.

Lundensarna seglade i hård motvind. Det inbringade ingen popularitet
att förkunna samfundets betydelse, då den individuella friheten som bäst
höll på att arbeta sig fram på olika samhällsområden. Det syntes icke hel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/9/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free