Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förkunnelse — Oscar Ahnfelt var ingalunda ensam om den — drogo en hel
del åhörare den slutsatsen, att det kanske icke var så noga med vandeln;
man var ju i alla fall rättfärdig »alla stunder», då ju Jesus hade gjort allt
i vårt ställe.
Denna s. k. antinomistiska inställning väckte mycken oro och
förorsakade också splittring inom nyevangeliska kretsar. Rosenius fann sig
föranlåten att ingripa. Fasthållande vid skriftenligheten av den satsen, att
Kristus i sin försoningsdöd hade burit och borttagit hela världens synder,
framhöll han, att det ingalunda var skriftenligt att påstå, att varje
människa vore i biblisk mening rättfärdiggjord och salig. Det fanns något som
hette omvändelse, bättring och tro på Kristus, det finge man icke glömma.
Man skulle i levernet förverkliga de himmelska sanningar, vilka Guds ord
innehöll. Men jämsides med dylika uttalanden kommer hos Rosenius
ständigt igen varningen för att söka tröst i den egna helgelsen.
Det fanns i Rosenius’ temperament ett drag av tungsinthet, vilket på
ett pregnant sätt kommer till uttryck i den av honom skrivna psalmen:
»Ängsliga hjärta, upp ur din dvala» (Sv. Ps. 379), vilkens tredje vers har
följande lydelse:
»O vilka under helgonen äro,
äro så saliga, sucka så tungt,
äro så höga, se det så föga,
äro i borgen, men sällan ha lugnt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
