Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varifrån den kristne platoniker, som Viktor Rydberg var, hade hämtat
osjälviskhetens ideal är uppenbart. Bibelns lära om Kristus hade han
grundligt studerat, och det livsvariga intryck han därifrån hade hämtat
uttryckte han med följande ord:
»Men böj dig, mänska, för en törnkrönt allmakt, som
på blodigt kors med kärlek gäldar bödlars nit.»
Vid sidan av Viktor Rydberg kan Pontus Wikner ställas. Kretsen av
dem som han nådde blev aldrig så stor, som den vilken lyssnade till Viktor
Rydberg, men djupt gick i alla fall hans inflytande på generationer av unga,
och det var särskilt dessa, som lystrade till hans ord. Pontus Wikner var
utomordentligt mottaglig för vad som rörde sig i tiden, och med en våndans
intensitet, som satte märken på hans anlete, genomlevde han
motsättningarna under sextiotalet. Ädel hellensk humanitet, sådan denna mötte hos
den sista athenaren — med hänförelse hade den unge studenten läst Viktor
Rydbergs roman — ville han icke släppa, lika litet som det etiska allvaret
hos den västkustkristendom, vilken omgav honom i yngre dagar.
Nyevan-gelismens lösning av problemet synd och nåd hade han upplevat. Men
outplånliga intryck hade han också mottagit av den tankens klarhet och
omut-lighet, som fanns hos Boström, filosofen. Denna klarhet blev hos honom
ett oundgängligt livsbehov.
Wikner var vittfamnande i sina religiösa sympatier, hade också behov
av människors sympati, men han fick ändå gå sin religiösa väg tämligen
ensam. Han var också en lekmannaförkunnare — han kom nämligen
aldrig att förverkliga de planer han en gång hyste på att bliva präst. Han
var först docent i filosofi i Uppsala, sedan lektor i teologi därstädes och
slutligen professor i filosofi vid Kristiania universitet. Men fastän han var
en from lekmannaförkunnare, kände han aldrig behov av att, såsom så
många andra fromma lekmän denna tid, tala nedsättande om kyrka och
prästerskap. Så framgick ur sextiotalets brytningar den man, som 1872
utgav »Tankar och frågor inför Människones Son», ett av den svenska
religiösa litteraturens klassiska verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
