Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utanför subjektet och kan därför aldrig klarläggas av subjektet. Man kan
aldrig förklara medvetandet ur objektet. Och vidare blir den andra
faktorn, som ledde människan fram till filosofien, friheten, oförklarad, så länge
vi hålla oss till den yttre verkligheten. Konsekvensen blir då, att man måste
utgå ifrån jaget, det förnimmande subjektet, och utifrån det härleda inte
blott kunskapens form utan även dess innehåll. Detta är idealismens linje.
I denna fråga följer Höijer Fichte men vill vara ännu konsekventare. Fichte
har, anser Höijer, inte kunnat övervinna dualismen, d. v. s. spänningen
mellan jaget och objektet. Den absoluta principen måste ligga i medvetandet
men inte i ett ändligt och begränsat medvetande utan i ett absolut
medvetande, som då även bestämmes som det rena självmedvetandet, det rena
förnimmandet, det rena handlandet eller verksamheten. Den filosofiska
konstruktionens uppgift blir att uppvisa, hur de ändliga förstånden uppstå
ur den absoluta verksamheten eller aktiviteten. Denna konstruktion är då
inte ett uttryck bara för vår kunskaps uppkomst utan även för det
absolutas egen rörelse. Lyckas det för den filosofiska konstruktionen att ur den
absoluta principen förklara de ändliga förstånden, har den även löst
problemen om objektet, ty i objektets begrepp ingår att vara innehåll eller
bestämning hos de mänskliga subjekten. »Alla object, de må vara blott
ideella eller reella, äro det för mig, d. ä. för någon Intelligents, ty eljest
äro de ej object. De äro äfven genom mig; ty min frihet måste räddas. De
få således af mig sin inskränkning. Äger jag detta Jag, som här postuleras
och måste ursprungligen konstrueras, så äger jag äfven objecten». Och
därigenom har den spänning, som skulle utgöra filosofiens utgångspunkt, hävts.
Höijers liv var fullt av strider och motgångar. Hans yngre samtida,
Nils Fredrik Biberg (död 1827), var på den punkten lyckligare lottad.
Visserligen blev han 1809 slagen av Höijer i konkurrensen om professorsstolen
i teoretisk filosofi, men han erhöll 1810 efter Boéthius professuren i
praktisk filosofi. Dessförinnan hade han emellertid vistats i Stockholm vid
Gustav IV Adolfs hov som kronprinsens lärare. Enligt en gammal tradition
skall konungen, när han lämnade Sverige för att gå i landsflykt, ha sagt:
»Jag lämnar Sverige utan saknad, och vet mig inte vara någon skyldig, det
enda jag beklagar är, att jag icke kunnat visa min tacksamhet emot min
sons aktningsvärde lärare». Biberg synes ha varit mycket brådmogen, och
redan tidigt hade han tillägnat sig ett oerhört vetande. Man sade om
honom, att han själv ensam representerade en hel fakultet.
I sin tidigare filosofiska ståndpunkt var Biberg framför allt påverkad av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
