Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schelling, men han har dock rätt
snart övergivit denna panteism.
Redan i ett brev från 1806 till sin
vän Gustaf Knös (senare professor
i teologi i Uppsala) uttalar han sin
stora beundran för Schleiermacher,
och denne och Jacobi — också han
en av Tysklands mest bekanta
filosofer — ha övat ett stort
inflytande på honom. Det för hans
mogna filosofiska ståndpunkt
utmärkande var hans tredelning av
de mänskliga
kunskapsförmögen-heterna i sinnlighet, förstånd och
förnuft. Han betonar emellertid
samtidigt, att denna uppdelning
inte är absolut: dessa olika
kunskapsförmågor äro uttryck för en
och samma enhet. Förståndet kan
endast sätta i relation och bearbeta
det innehåll, som det får från de
bägge andra kunskapsorganen. Dess
objekt är begreppen. Förnuft och
sinnlighet äro direkta
kunskapsor-gan, förståndet åter endast ett
indirekt, det analyserar och
abstraherer begrepp. Förnuftets objekt
åter äro idéerna. Begreppen äro
enligt Biberg tomma och abstrakta,
Om sin vän Nils Fredrik Biberg skrev
Samuel ödmann, att han inte var *ansedd för
stor i Uppsala, emedan han icke vore galen»
(vilket väl i hans mun betydde Schellingian),
men Esaias Tegnérs bror Elof, som ocksd
var en omdömesgill om också filosofiskt
konservativ man, betecknar Biberg som en
visserligen spränglärd herre men
»fullkomligt tokig, fullständigt tom på sundt förnuft*.
När det för kronprinsen, vars lärare han var,
begärdes en sammanträngd översikt av
mästarens system, lär denne med stor värdighet
spetsigt ha upplyst H. K. H., att han inte
kände någon kungsväg till filosofien! Han
dog sinnessjuk 1827. —- Teckning av B. J. G.
Brandelius. Finlands Nationalmseum,
Helsingfors.
men idéerna ge uttryck för en oändlig fullhet, oändlig bestämdhet och
oändligt liv. Förnuftet riktar sig alltså mot en högre verklighet och
ytterst mot Gud. Man kan nu fråga, varifrån denna kunskap äger sin
giltighet, och Biberg svarar då, att människans förnimmande av Gud måste
vara Guds förnimmande av sig själv i och genom människoanden.
Förnuftet blir alltså både ett uttryck för Gud i människan och för vår
möjlighet att lära känna Gud. I denna sin uppdelning av
kunskapsförmågorna har Biberg, som man även tidigare påpekat, tvivelsutan tagit
Sv. folket genom tiderna IX. — 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
