Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkbar panteistisk
konsekvens. Den enskilda
personligheten ingår i det
gudomliga systemet, men
det är aldrig fråga om
att han skall utplånas
genom gudsgemenskapen.
Vi ha förut sett, att det
onda, enligt Boström, kan
förklaras vara en följd
av de ändliga varelsernas
felsyn. På samma sätt är
den i erfarenheten givna
naturen endast ett
fenomen, betingat av det
ändliga subjektets
begränsning.
För det absoluta
subjektet — Gud — gives det
endast idéer. »Om de
sin-liga och materiella
tingen», säger han, »kan
filosofien ej handla med annat
vilkor, än att de äro blott
fenomener för ändliga
förnuftiga väsender, hos
vilka de äro bestämningar;
men den betraktar dem
likväl då icke på ett blott sinligt sätt, såsom sker i empirien, utan den
fattar dem förnuftigt och sant, så att de ur förnuftet erhålla sin rätta
betydelse. Till denna förklaring lämnar empirien endast de nödiga
materia-lierna, varför den ock såvida är ett vilkor och medel för den mänskliga
filosofiens förverkligande.» Det är denna principiella inställning som gjort,
att den boströmska filosofien ur naturvetenskaplig synpunkt kommit att
te sig så steril, eller i varje fall kommit att anklagas för ofruktbarhet. Men
även om man kunde uppvisa, att den boströmianska världsåskådningen inte
principiellt ställde sig avvisande mot de empiriska vetenskaperna, så måste
En »mänsklig, alltförmänsklig» bild av »en professor i
filosofien» och en student på 1850-talet. — Litografi av
F. von Dardel, illustrerande en scen i Onkel Adams
»Minnen från mina informatorsår» (185A). Kungliga
biblioteket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
