Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Audra upplagan, "l^g
X:o 11. Söndagen
tredje ÅRGÅNGEN. den 13 Mars 1864.
Prenum.-pris:
för helt år 4: 75,
för 3 qvartal 3: 75,
för halft år 2: 50,
för 1 qvartal 1: 25.
Postarfvodet
för samma tider:
50,37$, 25 och 12$
öre. —
Lösnummer: 10 öre. —
Bidrag adresseras
till Redaktionen,
Stora
Gråmunke-gränd N:o 1.
Stockholm, tryckt
hos I. Marcus,
1864.
Prenumeration:
för Stockholm i
Cigarrboden Stora
Gråmunkegr. 1
för landsorten på
posten; för
utlandet genom Svenska
Postamtet i
Hamburg. —
Lösnummer saljas: i
Stockholm på tidnings
-utdelningsställena
och genom
kolpor-törer; i landsorten
hos tidningens
kommissionärer.
SÖIMDAGS-NISSE.
Illustreradt Veckoblad för Skämt, Humor ock Satir.
‘•’Alla. brancher äro bra — utom den tråkiga".
Dagbladet och Allehanda fingo i
söndags sin vilja fram att få ett litet
upplopp i gång. Att Allehanda alltid varit
oroligt och rusat blindt i väg, det är
känd sak, sedan bladet så oförnuftigt
skrek på, att Sverige skulle för Polens
skull kasta sig in i ett krig med Ryssland;
men att det fredliga och beskedliga
Dagbladet gjorde hvad det förmådde för att
åstadkomma de förargelseväckande
uppträden, vi under senaste veckan
bevittnat, förvånar oss på det högsta. I
den enkla och anspråklösa inbjudningen
till det lojala möte, som hölls hos la
Croix, låg platt intet, som kunde
föranleda buller och bång. Men se! —
da-game före detta möte behagade
Dagbladet med sin vanliga siarförmåga
förespå, att bullersamma uppträden deraf
skulle blifva en följd, varna
allmänheten för deltagande deri och sålunda
uppegga alla onda passioner.
Mötet hölls, och en folkmassa, som
ej fick rum i salen, samlades utanför på
Brunkebergstorg, hurrande och
sjungande lojala sånger, såsom: “Bevare Gud
vår kung!“ “Ur svenska hjertans djup“.
Deri låg intet ondt. Vi hafva vid
prinsars och prinsessors födelse, vid
konungars och drottningars kröning och andra
ståtliga tillfällen sett större
folksamlingar, hört värre skrän och hurrarop än
nu, och polisen har då alls icke lagt
sig i saken. Det fredliga folket har fått
gå och vanka och hurra sig hest,
upphöja lefverop och dricka till dager ljus.
Men nu hade Dagbladet inbillat i första
rummet vår store Wallenberg och hela
poliscorpsen, att detta fredliga vankande,
detta hurrande för Danskarne och
konungen innebure en förskräcklig våda.
Ergo rusade herr polismästaren i
flygande fart, åtföljd af konstaplar, som
hvisslade i sina pipor, in bland de
fredliga vandrame, bad dem dra’ för fan,
skingra sig och gå hem. “Nej! jag går
och promenerar, som jag behagar; står
och går hem, när jag vill,“ sa’ den ene.
“Jag har ingenting ondt gjort, “ sa’ den
andra helt lugnt; “hvad ha vi att göra
med några småpojkar och trashankar,
som springa omkring och bråka?“
“Arrestera! Arrestera!“ ropade nn vår
nye Spurling, sjelf tagande en mängd
personer till fånga. Att herr
Wallenberg dervid för öfrigt gick till väga med
all möjlig humanitet och urskilning faller
af sig sjelf; men ändå tyckte folket ej
om att bli så der familjärt behandladt
af ordningens vaktare inom hufvudstaden.
Nu blandade sig en af Dagligt
Alle-handas medarbetare, herr Bjursten, i
leken, höll tal och orerade vidt och bredt
samt åstadkom stor folkskockning.
Lyckligtvis afkyldes hans patriotiska glöd af
en duschstråle från närmaste brandpost.
Han sändes nu af folket som
parlamen-tär till polismästaren. Hopen fordrade,
att de häktade, hvaribland en annan
medarbetare i Allehanda, herr Lundell,
befann sig, skulle släppas lösa, så ville
den gå hem; men denna billiga anhållan
afslogs med svaret: “Kommer aldrig i
fråga!"
Nu följde en större sprutmönstring,
hvarvid herr Wallenberg sjelf förde strå-
len; folket såg på och hurrade; de flesta
fingo sig en kalldusch, gingo sedan hem
och torkade sig — och så hade det
kunnat vara slut på oroligheterna.
Men i måndags afton stod att läsa i
tidningen Allehanda, som kom i massans
händer kl. 6 på aftonen, om
gatuexces-sema, och deri gafs nu en fin invit, att
man glömt slå ut rutorna hos hans
excellens Manderström. Att Allehanda har
ett horn i sidan till ministem är kändt
af de hetsiga artiklar, som tidningen för
några månader sedan skref om
“aristo-kratsnobb-politiken.“ Inviten föll, som
beräknadt var, i god jord, och hvad
som ej gjorts på söndagen, gjordes nu
verkligen på måndagen!
Efter denna utredning af frågan torde
det vara öfverflödigt, att Dagbladet och
Allehanda gå öfver ån efter vatten och
söka att uppspåra de s. k. “osynliga
ledame.“
Sång för Wallenbergs gatujägare.
Parodi *).
Det rör sig, det krälar derborta i dyn,
Battongerna glänsa vid slagen,
*) På Tegnérs »Sång för Jämtlands
Fältjägare» (II B. s. 128).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
