Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Konsul Heinemann, Allehandas patron,
stängde sin port redan klockan 8 på Söndags-’
aftonen, så att personer, som bodde i huset,
fingo skaffa sig rum hvar de bäst kunde
— Under tumultet rusade herr Wallenberg
bland annat på en hr A. och skrek åt honom:
»Gä herre!» Mannen, som ej förstod svenska,
böljade ett tal på engelska, berättande för
polismästaren huru det går till i Amerika vid
upplopp. Okunnig om hvem han hade för sig,
gaf han herr Wallenberg en skarp lexa. »Det
der var som att slå vatten på gåsen», sa’ en
person åt engelsmannen, sedan herr W. gått
sin väg.
— »Nu får Söndags-Nisse vatten på sin
qvarn», sa’ Wallenberg, spruta’ ikull en liten
Nisse, som kilade öfver torget.
— »Hvad står du och hurrar lör?» frågade
direktör L. en af de värste skrikhalsarne. »Det
vet jag inte — hurra-a-a-ah!»
— För att göra Söndags- och
Måndagsupp-trädena så ryska som möjligt, hade man
försett lifgardet till häst med knutpiskor.
— En skämtare anmärkte, att det lagens
svärd, polismästaren Wallenberg bar under
oväsendet, hade alltför mycket tycke med
major Stjernsvärds bekanta knölpåkar.
— Bland åskådarne af polisens vilda jagt
i måndags befann sig äfven en glad prest.
»I går», sade han, »predikade jag öfver
evangeliet »Jesus spisar 5,000 män»; aldrig
kunde jag väl tro, att jag i q väll skulle få se
polismästaren Wallenberg bespisa lika många
— förutom qvinnor och barn —* ined korfkaka,
paltbröd ... och vatten! •
— Måndagsaftonen kom cn bättre klädd
mansperson gående på Myntgatan, som nästan
spärrades af poliskonstaplar och stad smilitär.
Han tog af sig hatten, bugade sig artigt och
frågade: »Tillåta herrarne att jag går förbi,
utan att bli öfverfallen ?»
— En af de mera komiska företeelserna
bland alla de sorgliga var väl ändå, när den
beryktade stadsfiskal Kock i en portgång fick
smörj af sina egna »gossar». — »Hvad tusan
dj—r», röt han, »vill det här säga? Känner
ni inte igen folk? Det är ju jag!» »Hvilken
jag?» »Stadsfiskal Kock!» »Jaså, vill du
inbilla oss det! Kocken skulle nog vid ett så’nt
här tillfälle vara klädd i uniform! Nej, stryk
skall du ha, din upprorsmakare!»
— Efter slutad dust om måndagsaftonen
kommo en poliskonstapel och en stad smilitär,
som lörut helt broderligt slagits vid
hvarandras sida, i delo. »Få se ändå om inte
grisen hugger korfven!» yttrade grynmalar C.,
som gick förbi.
— »Är det verkligen möjligt, att polisen
betett sig rått äfven emot fruntimmer?» har
en insändare frågat Söndags-Nisse. Vi skynda
att ta’ polisen i försvar, genom att visa, huru
artigt och beskyddande densamma convoyerade
damer hem från teatrarne.
— Ett af hr Wallenbergs sätt att skingra
folket var att ta’ en åkare och köra härs och
tvärs bland massan. En gång hade han knappt
stigit ur droskan, iorr’n han, visande på
åkaren, tillropade ett par konstaplar: »arrestera
karlen!»
— Tisdags-förmiddagen mötte en person på
Myntgatan en poliskonstapel. Han helsade
artigt och frågade: »Ursäkta mig, hur dags
börjar upproret i afton?»
— • Spring, din tusan dj—1!» (den vanliga
»höfliga» uppmaningen) ropade en konstapel
efter en fredligt gående Denne lade i väg,
naturligtvis, trots sin lydaktighet, förföljd med
battong-slag. »Nej, se, der är en fan, som
springer!» - skriker en annan konstapel, som
han mötte; »den ska’ vi klå!»
— En legd »korf» (full förstås, ty det
voro de alla) sågs i mycket uppretad sin-
nesstämning anfalla en lyktstolpe, skrikande.
»Spring, din tusan dj —1!»
— En öppen släda kom körande öfver
Gustaf Adolfs torg. Tvärt var polisen färdig med
sitt tillrop till de i slädan sittande: »Spring,
era dj—r!» Om de också velat stiga ur för att
lyda den besynnerliga tillsägelsen, hade de icke
hunnit det, innan de blefvo öfverspolade af en
kalldusch.
— Vid 6amtal mellan några Nissar om
bästa sättet att hindra upplopp, föreslog en af
dem såsom ett osvikligt medel att polismästaren
borde gå omkring bland hoparne med listor
för tecknande af bidrag till polisstyrkans
ökande och lönförhöjning
— »Herr Wallenbergs trefaldiga egenskap
af anklagare, målsegare och domare-’, yttrade
grosshandlar B., »erinrar om Polycarpus i
Kronfogdarne: »När jag dricker är det rätt
— pirum!»
— Vid de polisförhör, som hållits angående
uppträdena sistlidne Söndag och Måndag, har
man anmärkt, att en tapetseraregesäll
Lindqvist, åberopad af herr Wallenberg, uppträdt
som vittne i de flesta målen. Togs någon på
Drottningatan, var han der; häktades en
annan på Arsenalsgatan, var han der, och på
Gustaf Adolfs torg var han allestädes närvarande.
Han är visst också den ende som sett när hr
Wallenberg fick den mycket omtalade örfilen.
— Sedan hr Wallenberg kommit till insigt
deraf, att han betett sig dumt, mycket dumt,
och fått nys om att en lista för utverkande af
hans afsättning skulle vara framlagd på
börsen, lär han som i Thorsdags ha yttrat till
någon: »Om jag ändå haft vett att afsäga mig
den här platsen, så sluppe jag nu att dagligen
och stundligen erinra mig min salig farfars
ord: hvad hade min son på galej an att göra!»
Också en underdånig adress.
På anmodan af flera missaktade
medborgare inom detta samhälles alla klasser
meddela vi nedanstående underdåniga adress
till Kongl. Maj:t, hvilken adress i
sår-skilda exemplar i dag bittida framlagts i
alla hufvudstadens boklådor till
undertecknande af den hufvudstadens innevånare,
som gillar dess innehåll. Man bar uttalat
den önskan att undertecknandet måtte ske
så långsamt som möjligt.
Stormäktig8te Allernådigste Konung!
Med smärta och förtrytelse hafva alla
ordningens och laglydnadens vänner läst
senare dagars tidningar i hufvudstaden.
Flera sistlidne måndag och följande dagar
på offentliga platser hållna möten, i
upp-gifvet ändamål att uttrycka sitt deltagande
för vår betryckta,, mot öfvermakten
kämpande poliscorps, hafva af vilseledda
tidningar begagnats såsom tillfälle till att
under beklagliga insinuationer, som
urartat till anfall på heder och ära,
uttrycka sitt missnöje särskildt med den
man, som af E. Kongl. Majestäts
förtroende blifvit kallad att slå i spetsen
för vår stads polis. På sådant sätt synas
nämnda tidningar ha velat gifva luft åt
sin harm öfver felslagna förhoppningar
att, tvärt emot hvad vi antaga vara den
allmänna meningen inom hufvudstaden,
tvärt emot den af E. K. M., vid dess
tillträde till regeringen, i dess valspråk
uttalade åsigt, söka få vår hufvudstad
befriad från hvarje polisvälde, hvilket, ifall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
