- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 9. Vid 1800-talets mitt /
165

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

År 1839 ansågs det lämpligt att sälja verkstaden, vilken då inköptes av
industrimän. Firmanamnet ändrades samtidigt till »Motala verkstads
bolag», och stora förväntningar sattes på verkstadens utveckling. De
försämrade konjunkturerna i början av 1840-talet medförde emellertid en avsevärd
tillbakagång av verksamheten. Skulden till det försämrade resultatet sköts
på Fraser, som fick avgå. I hans ställe utsågs kaptenen Otto Edvard
Carl-sund till verkstadens »öfvermechanicus», ett val, som skulle visa sig bliva
i högsta grad till verkstadens fromma. Denne kom nämligen sedermera
under sin 27-åriga verksamhet i Motala att spela en starkt framträdande
roll i maskinbyggandets utveckling.

BRÖDERNA CARLSUND.

I utlandet, speciellt England, hade ångmaskinen under 1820- och
1830-talen genom Sadi Carnots grundläggande arbeten inom termodynamiken
och senare genom Mayers och Joules upptäckt av sambandet mellan värme
och arbete undergått en stark kvalitativ utveckling. Man hade erhållit
närmare kännedom om ångans natur och därmed möjlighet att på teoretisk
väg utstaka riktlinjerna för ernående av förbättrad verkningsgrad och ökad
effektivitet hos ångmaskinen. Dessa strävanden gingo speciellt ut på att
minska den betydande värmeförlust i cylindern, som uppstod genom
kondensation i densamma. Detta ernåddes på olika sätt. Ett av dessa var att
anordna maskinen med två, tre eller t. o. m. fyra seriekopplade cylindrar,
i vilka ångan successivt fick arbeta, ett annat att överhetta drivångan, d. v. s.
att i ångpannan uppvärma ångan till en högre temperatur än den, som
svarade mot det använda ångtrycket. Vidare inriktade man sig på att
förbättra konstruktionen av cylindern i syfte att minska det s. k. skadliga
rummet. Betydelsen av att använda högt tryck hos drivångan och högt vacuum
i kondensorn hade ävenledes blivit klarlagd och gav anledning till
nykonstruktion av såväl ångpannan som kondensorn.

Särskilt vad beträffar ångpannan hade utvecklingen tidigare gått
synnerligen långsamt. Den förhärskande panntypen hade varit den s. k.
koffertpannan, vilken var utförd med plana gavlar och även i övrigt
konstruerad på sådant sätt, att ångtrycket måste hållas mycket måttligt. Nu
började emellertid cylindriska pannor komma till användning, antingen utförda
med tuber eller försedda med eldrör. Dessa panntyper, som i stor
utsträckning fortfarande användas, medgåvo en betydande höjning av ångtrycket,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/9/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free