Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rågskörd. Tiderna blevo
synnerligen goda för
landsbygdens folk.
Lands-hövdingerapporterna äro
samstämmiga i sitt
konstaterande av det
stigande välståndet. »Orsaken
därtill», skriver t. ex.
Gäv-leborgshövdingen, »är den
ymnigare tillgång på
penningar, som genom
försäljning av trävaror och
allmän arbetsförtjänstmed
högt uppdrivna
dagspenningar och forlöner samt
hög betalning för allt som
kunnat avyttras, kommit
allmogen tillgodo».
Vältaligt är hans inlägg: »I
allmänhet torde
befolkningens villkor sällan
hava i ekonomiskt
hänseende varit lyckligare».
Med år 1857 kommer
bakslaget. Konjunkturkurvan börjar sjunka och övergår under 1860-talets
första hälft i brant fallande. Landshövdingerapporterna för 1861—66 stå
i stark kontrast till dem, som avgåvos tio år tidigare. Så här låter det
t. ex. nu ifrån Kalmar län: Den allmänna välmågan har på ett beklagligt
sätt försämrats; kronobetjäningen överhopas av utmätningsgöromål; en
mängd konkurser förekomma; fattigvårdsutgifterna ökas. De dåliga
tiderna för landsbygdens befolkning kulminerade i 1868 års svåra
missväxt (skildrad i ett annat kapitel i denna bok). Men tiderna äro snart i
uppåtgående igen. I den för hela riket gjorda sammanställningen av
berättelserna 1866—70 heter det, att spåren av de svåra åren voro vid
femårsperiodens utgång för det mesta utplånade och »att välmågan åtminstone
flerstädes bland den jordbrukande befolkningen stigit till en måhända förut
aldrig uppnådd höjd». Det var 1870-talets »storår», som började. Det tidi-
Gentemot de s. k. högre stånden voro bönderna i äldre
tid en pariasklass. Den gamla bondetraditionens
förintande var det dyrbara pris bondeståndet under
1800-talet fick betala för sin sociala frigörelse. — Att
herrskapsfolk ville deltaga i allmogens nöjen, såsom vi här
se på en skördefest i Östergötland, ansågs som en
synnerlig ynnest. Scenen till vänster visar, att en »fin karh
inte försummade att utnyttja sin ställning. Belysande
år vad N. G. Bruzelius skildrar från Skåne: »Godsets
kvinnliga ungdom betraktades som en ’hjortpark’ å la
Louis XV, där jakt var tillåten ej endast för
egendoms-lierren och inspektoren, utan även för varje vid godset
anställd herrekarl, dock så att den högst
kommenderande hade företrädet». — Laver ad pennteckning av Fr.
von Dardel 183A. Nordiska museet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
