Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
surning, torkning, saltning eller rökning lagrade under långa perioder, tills
man kunde fylla förråden igen med en ny gröda eller avkastning. Detta
var den gamla bondetraditionen i fråga om mathållningen. Utom
självproduktionen och lagringen hade den dessutom ännu ett utmärkande drag, som
i en landshövdingeberättelse från Västernorrlands län uttryckes så här: »I
mat lever allmogen tarvligt, men skyr icke att visa den gamla gästfriheten
i hela sin glans, när besök fås av vänner och bekanta».
Enkel föda gjorde starka människor, heter det nu gärna på ett
lättfattligt sätt, när det gäller att prisa den gångna tiden på den nyas bekostnad.
Men saken kan diskuteras. Bland bygdens sjukdomar räknas främst
kronisk magkatarr, som orsakas av den svårsmälta födan, säger landshövdingen
i Värmland 1861—65 och omnämner särskilt den hårdkokta »nävgröt» av
kornmjöl och vatten, som nyttjas i Älvdalen. Den syrade mjölken
förorsakar antagligen i hög grad de kroniska maglidande, som utgöra
befolkningens mest gängse sjukdomar, säger landshövdingen i Jämtlands län 1871
—75. Han anmärker också på att det konserverade köttet ibland blir mycket
ålderstiget, bl. a. genom bruket att nygift folk medför »föming» till hemmet
av torkat, saltat eller rökt kött och fläsk, som sedan i tiotal år kan förvaras
som ett reservlager.
Med de ökade kontanttillgångarna och de underlättade
kommunikationerna behövde icke bönderna längre så bottenskrapa sina egna säljbara
produkter som förut. »Skillnaden emot äldre tider torde egentligen ligga
där-uti», säger landshövdingen i Västmanlands län 1856—60, »att sedan något
mera välmåga finnes hos allmogen än förr, de dyrare födoämnena såsom
kött och smör, mera begagnas». »År med gynnsamma konjunkturer och
därigenom ökad arbetsförtjänst medföra nog för mången ett bättre
kosthåll», framhålles det i berättelsen från Värmlands län 1876—80, men det
tillägges, att under dåliga år går man tillbaka till den gamla enkla födan.
En bestående förändring av kosthållet var dock, att råg mer och mer
började komma i användning, där man förut haft havre som brödsäd. I själva
verket torde på få områden inom allmogens livsföring den gamla
traditionen ha varit så stark som i fråga om matvanorna. Landshövdingen i
Västernorrlands län har i sin berättelse 1871—75 särskilt framhållit detta: Som
en kontrast mot den nya lyxen i klädedräkten, säger han, bibehåller sig den
gamla enkelheten i vardagens levnadssätt, så att det blott är vid större
högtider eller kalas som kött och fläsk finnas på bondens bord. Annars äter
man strömming jämte potatis och korngrynsgröt.
Sv. folket genom tiderna IX. — 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
