- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 9. Vid 1800-talets mitt /
227

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som gav resurser att köpa in sådana dyra saker som kaffe och socker, hjälpte
fram det nya. Landshövdingeberättelserna för perioden 1856—60 vittna
samstämmigt om att kaffet, som visserligen förut icke var okänt för
allmogen, nu blivit en nödvändighetsvara på helt annat sätt än tidigare. Man
framhöll också, att det var brännvinet, som utbytts mot kaffe. Men var
man tillfredsställd med superiets allmänna avtagande, så var man inte blind
för den nya dryckens nackdelar. Det omåttliga förtärandet var farligt för
hälsan men framför allt för ekonomien. Som exempel på begäret efter kaffe
anför Värmlandshövdingen, att det torftigaste fattighjon utbyter i
handelsboden sin fattighjälp i säd mot några kaffebönor. Förbrukningen av kaffe
ökades ständigt. »Det slösaktiga 70-talet med alla sina pengar», skriver
Jonas Stolt, »har gjort kaffe till en oumbärlighet för var enda koja och var
enda människa». Som köpvara gav kaffet en kraftig stöt åt den gamla
bondetraditionen, att ingenting som man förtärde fick medföra några större
kontanta utlägg. Kaffet blev en av spikarna i det gamla självhushållets
likkista.

BONDEN UPPHÖR ATT VARA SKJUTS- OCH FÄRDKARL.

I februari 1854 voro ett fyrtiotal ledamöter i Stora Kopparbergs läns
hushållningssällskap samlade till ordinarie sammankomst på rådhuset i
Falun. Bland ett stort antal ämnen, som där voro framlagda till diskussion,
förekom också frågan om huruvida man borde fästa avseende vid det skäl,
som anförts mot anläggning av järnvägar, att dessa skulle borttaga eller
minska allmogens forslingsförtjänster. Frågan var aktuell, en järnväg
mellan Västerås och Dalarna var projekterad, och diskussionen blev mycket
häftig. Bankofullmäktige J. Eriksson höll ett skarpt inledningsanförande,
där han brännmärkte den planerade järnvägen såsom ruinerande för
allmogen, vars existens här var grundad på de biinkomster forslingen gav.
Talaren protesterade därför emot att en järnväg kom till och sade sig vara
säker på att om denna protest underkändes, så skulle dock den lärorika
framtiden ge honom rätt. Protokollet tillägger: »I detta anförande hördes
samtliga ledamöter av bondeståndet instämma». Representanter för andra
samhällsklasser uppträdde däremot till järnvägarnas försvar. Bl. a.
åberopades erfarenheter från Värmland, där allmogen i bygden först motarbetat
en järnvägsanläggning men nu välsignade den (Fryksände järnvägen, där
man dock använde dragare och icke ångkraft). Till någon enighet kom man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/9/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free