Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gustav III besöker en fattig, sjuk gumma» berättar originalets underskrift till denna
scen från en armodets boning vid 1700-talets slut. Vad den vänlige monarken gjorde för
den utmärglade kvinnan och hennes dotter, är det ingen som vet — däremot år det
bekant, att en äldre tids erkännansvärda ansatser till fattigvård (jfr bd 6 sid. 58 ff.)
ingalunda kunde lindra all nöd, utan att stora skaror, särskilt vid inträffad missväxt, blevo
ett offer för hunger och köld. Fattigvårdens definitiva ordnande hör en betydligt senare
tid till. •— Akvarell av okänd konstnär. Nationalmuseum.
bordet om kvällarna och läste bibeln, och aldrig tröttnade han på
berättelsen om Joseph i Egyfti land. Fanns det väl någon visdom större än den,
att magra år följa på de feta?»
De magra åren, nödåren, hungertiden, kommo också så småningom.
Det heter därom längre fram i samma berättelse: »Våren blev svår för
bönderna i skogsbyarna, och det var inte så fett på slättlandet heller. De
som inte hade agnar att blanda i ärtmjölet gingo hårt åt barken, och i
backstugorna hade man längesedan slutat att tala om bröd — den som
hade torkad fisk i dess ställe behövde inget barkbröd. I de trånga fähusen
lågo djuren på knä och svulto vid sitt eländiga halm- och risfoder, och inte
ens hälften av dem skulle än en gång få återse fäbodarnas grönskande
himmelrike. De som sågo ut att svälta ihjäl slaktades undan för undan,
och så sutto hushållen och gnagde benknotor, så länge det smakade sovel,
för att sedan mala benen på handkvarnen. Hundar och smådjur fingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
