Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Ångermanland togs i bröd ärtris, stampat och blandat tillsammans
med agnar och halm.
Lavmjöl har rätt allmänt använts att dryga ut råg- eller kornmjölet.
I Svinhult i Östergötland bakades bröd av islandslav, som då först lutades,
och »mossbröd» omtalas även från andra håll. Skägglaven har förmalts till
mjöl i Norrland, men det är påfallande, att lavbröd spelat en föga
framträdande roll i övrigt i den norrländska hushållningen. De praktiska
smålänningarna ha inte bara utnyttjat den säd, som växer på deras magra
åkrar, utan även kvickroten. »Kvickroten», heter det i en beskrivning,
»hastigt sköljd, ej blötad i vatten, torkad, småskuren, åter torkad, utan att på
något sätt brännas, och malen giver ett mjöl, som blandat med en liten
Dessa bägge
barkmejslar d Nordiska
museet äro minnen
frän nödår. Den till
vänster, en
•bark-tickeh av trä med
järnbeslag, har kommit frän
Ovanåkers socken i Hälsingland
och har varit »begagnad att skala
barken av tråden under hårda
dr». — »Furetyckelm t. h., från
Hede socken i Härjedalen, har
också enligt åtföljande uppgift
använts för att avskala
furubark till bröd och kreatursfoder.
andel sädesmjöl giver ett av de smakeligare
och sundare nödbröd». Missne eller
mässrötter (av Calla palustris) ha dock spelat en
större roll än kvickroten, och missnebröd
beskrives från flera håll som ett tämligen
njutbart nödbröd. Däremot bör det ha varit blott
under högsta nöd, som nötskal liksom agnar
och ax malts till mjöl, och då man fått ta till
sänghalmen för att hacka den och mala den
och sedan baka bröd eller koka välling av
mjölet har det varit i ren desperation.
Det viktigaste och mest kända
nödbröds-ämnet är naturligtvis barken. Barkbröd har
förr varit så allmänt förekommande, att det
knappast kunnat räknas till surrogaten; det
har hört till den ordinarie spisen, som njutits
även under goda år. »En del av gemene man»,
säger en bygdeskildrare, »äro så vana vid
barkbröd, att ehuruväl de kunna hava
förmögenhet till att bruka ren säd till sitt bröd, vill
de likväl det intet, utan blanda jämväl i goda
år barkmjöl däribland, på det att de icke
skola varda alldeles ovana därvid, när den
dyra tiden händer att komma». Barkmjölet
användes vanligen som
mjölutdrygningsme-del, men i nödfall fick det brukas enbart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
