- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 9. Vid 1800-talets mitt /
262

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de fattiga klara livhanken med nödbröd av
olika slag, genom jakt och fiske kunde de väl
också skaffa mat till huset på sina håll. Men
det räckte inte så långt. Vägarna voro snart
överfulla med tiggare, enstaka eller i hopar,
som i bister förtvivlan ströko fram genom bygr
derna och bådo om bröd i alla gårder. Hur
ett tiggaröde kunde gestalta sig, må belysas av
en anteckning jag har från Målillatrakten i
Kalmar län. En numera avliden backstugusittare
berättade ungefär på följande sätt: »Det var
inget annat än att ge sig i väg, påsen hade man
på ryggen, fast man inte fick något i den. Jag
gick norrut, stora landsvägen förbi Målilla,
Hults-fred och Vimmerby och uppåt Östergötland. Bröd
fick en ingenstans, de hade inget själva i stugorna,
och det var så många som gick och tiggde. När
jag gått tio mil och kommit in i Östergötland, kom jag till en herregård,
där hade de mejeri, och en av flickorna tyckte synd om mig, så hon gav
mig en bytta skummjölk. Jag hade inte fått något till livs på länge, och
jag tömde byttan utan att ta den från munnen. Flickan blev rörd över
att jag var så utsvulten och gav mig en bytta sötmjölk också. Inte kunde
det vara bra, när magen var hoptorkad, att hälla i sig så mycket mjölk,
men inte var jag kropp att sätta byttan med den goda sötmjölken ifrån
mig, förrän den också var tömd. Sedan tackade jag och gick, men jag
hade inte kommit långt, förrän jag sjönk ihop på landsvägskanten. Och
sedan låg jag i diket vid vägen ett helt dygn och jämrade mig och vred
mig i de värsta buksmärtor, som en människa kan känna.»

»De fattigaste måste ut och tigga hushållsvis», heter det i den nyss
citerade sockenhistoriken av Carl Larsson i By. »Fäder och söner gingo
åt ett håll, mödrar och döttrar åt ett annat. De förra kunde gå ända till
Sundsvall, där uppe var goda tider. Säd fanns att köpa i Gävle, men
köpmännen där togo oskäligt betalt. De sade, att nu skulle de svälta fram
pengarna ur dalmasarna. Från By foro bönderna dit för att köpa
ryssråg, men skutorna kunde inte gå in i hamnen för is. Bönderna sågo
masterna från land, men isen bar inte att köra på förrän frampå vintern,
då de reste dit flera gånger för att köpa ’ryssmattor’.» — Nödåren för-

— Hur är det, madam
Möller lilla, går hon kanske med
ut och tigger i dag, om det
blir vackert väder? -—-
Träsnitt ur »Illustrerat
søndagsmagasin» (1848).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/9/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free