Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visade dem till medelklassens levnadsstandard. Adelsmannen Lorenzo
Hammarsköld var bibliotekstjänsteman, och för övrigt voro de akademiker,
ämbetsmän, präster, skolmän, journalister o. d. Det dröjde heller inte allt för
länge, innan våra romantiker funno dagdrömmaridealet ohållbart.
Uppsala-fosforisternas ledare, Atterbom, ägnade sitt största diktverk,
»Lycksalighetens ö» (1824—27), åt en uppgörelse med pliktförgäten skönhetskult. Och
i Stockholm samlades omkring 1820 en krets romantiker kring ett nytt
program, som uttalas redan i namnet på deras organ, »Opoetisk kalender».
Visserligen var det en underlig, söndertrasad, med fantasterier bemängd
realism, som de presterade. Fruktbar kärlek till verkligheten ägde väl
knappast mer än en av dem, Bellmanslärjungen C. F. Dahlgren (se bd 8, sid. 305).
Almquist i »Amorina» (1822) och Clas Livijn i »Spader Dame» (1824) äro
båda monomant upptagna av att finna kontraster mellan skönt och fult,
mellan ideal och trivialitet, och bådas hjältar hamna betecknande nog på
dårhuset. Men romantikens självbesinning under 1820-talet är en viktig
förberedelse till det realistiska genombrott, som äger rum åren omkring 1830.
Julirevolutionen löste hos oss liksom på andra håll i Europa de krafter,
som i samhället krävde frihet och i dikten verklighetskärlek. Liberalism
och realism gå nu en tid hand i hand. Liberalernas politiska seger i vårt
land dröjde väl ännu ett årtionde, men segern förbereddes sedan 1830-talets
början, inte minst genom den framgångsrika propaganda, som drevs av
Lars Johan Hierta i det 1830 startade »Aftonbladet», den första moderna
svenska tidningen.
Intressant är, att flera mycket uppmärksammade och även mycket
värdefulla realistiska insatser gjordes av män tillhörande äldre generationer
och att deras insatser delvis ligga utanför den egentliga skönlitteraturen.
Här är först att nämna Samuel Ödmanns postumt utgivna »Hågkomster
från hembygden och skolan» (1830). ödmann var präst och slutade sina
dagar som teologie professor i Uppsala, där han fränt och segt
motarbetade romantiken. I ungdomen hade han, en av Linnés lärjungar, varit
skarpsynt naturiakttagare och frejdig friluftsmänniska. Under senare
hälften av sitt liv var han bunden vid sjuksängen, men han återupplevde och
återgav som åldrande sjukling med enastående klarhet och åskådlighet
minnena från sin friska och rörliga ungdom. Redan under seklets första
år hade han nedskrivit de anteckningar, som utgåvos trettio år senare, och
deras ämne är ännu äldre: vad han skildrar är prästgårdsliv och
gymnasie-liv från 1700-talets mitt. Detaljerat och med precision redogöres för möb-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
