Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mest betydande diktning. Skillnaden mellan de båda männen kommer
också fram i de olika personliga konsekvenser, deras avfall fick för dem.
Geijer levde, låt vara isolerad från forna vänner, till sin död som aktad
och ärad professor. Almquist såg sig tvingad att lämna rektoratet för Nya
elementarskolan, vägrades reträttplats som präst och fick livnära sig genom
medarbetarskap i »Aftonbladet» och andra tidningar och genom sitt
skönlitterära författarskap. Hans dåliga ekonomi drog in honom i skumma
procentaraffärer, och han flydde 1851 till Amerika, med rätt eller orätt
anklagad för giftmordsförsök.
I litterära kretsar var Almquist känd, beundrad och omstridd mer än
ett årtionde, innan han 1832 trädde fram för en större allmänhet som
författare till »Törnrosens bok», en löst hopfogad samling av till ämne, stil
och stämning olikartade diktverk. En del av dem voro nyskrivna vid
utgivandet, men andra voro gamla. I de första banden övervägde avgjort
romantiken. Det största och intressantaste numret i början av serien är
»Drottningens juvelsmycke» (1834). Det är en historisk roman.
Engelsmannen Walter Scott hade två årtionden tidigare förnyat den historiska
romanen. Med bestickande åskådlighet och flödande fantasi hade han
skapat bilder av gångna tiders brokiga liv. Tusentals läsare i alla länder
slukade hans böcker, och författarna lärde sig av honom konsten att skildra
lokalbestämda landskap, interiörer, munarter och karaktärer. I Sverige
började man i slutet av 1820-talet skriva historiska romaner. De tidigaste
experimenten voro misslyckade. Det första lyckade försöket är »Drottningens
juvelsmycke». Med hjälp av samtida källor, såsom domstolsprotokoll, men
också med hjälp av levande muntlig tradition frambesvärjes i de första
kapitlen tidsstämningen kring Gustav III:s mord under en maskeradbal
på Operan 16 mars 1792. Teateratmosfären, galanteriet,
hemlighetsmakeriet, blandningen av skepsis och övertro äro ypperligt fångade. Men
realismen behärskar inte romanen i dess helhet. Mer och mer koncentreras
intresset på en bizarrt romantisk gestalt, Tintomara, en mystisk
instinktvarelse, uppfödd i teatermiljön men lika hemmastadd i Kolmårdens skogar
som på Operavinden, suveränt fri, oberörd av moralbud och av lidelser,
älskad till vanvett av både män och kvinnor, men själv ett androgynt väsen,
varken man eller kvinna.
I andra av dessa års bidrag till »Törnrosens bok», dramer,
versberättelser, noveller, odlar Almquist exotismen. Liksom många andra romantiker,
särskilt de franska, älskade han att försätta sig till fjärran länder. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
