Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen vanlig småstadskvinna från 1830-talets Sverige. Den farliga
kärleks-lära, hon förkunnar, väckte en storm av indignation i alla kretsar. Intet
svenskt diktverk, utom möjligen Strindbergs »Giftas», har debatterats så
mycket och så hetsigt som »Det går an». Men Almquist har lyckats göra
sin diktgestalt levande, trots de radikala tankar, han låter henne uttala.
Hans realistiska konst är här ännu mera minutiöst noggrann än i
bondenovellerna. Utan att läsaren märker det samlas drag efter drag, som göra
Saras handlingssätt begripligt och trovärdigt. Hon avvisar först ett
klumpigt närmande av Albert — kastar i sjön en billig ring, som han köper och
presenterar henne. Hon är villig att gå på värdshus med honom, när båten
hunnit till Strängnäs, men hon betalar själv för sig. När de sitta bredvid
varandra på skjutskärran, talar Albert gottköpsromantiskt om naturens
skönhet, men Sara tänker på helt annat — på sina affärer. Hon är en
driftig affärskvinna, som kan utbreda sig hur länge som helst om kitt och krita
och spegelramar och fönsterglasfinesser. Den »svenska fattigdomen»
förefaller hon att totalt sakna. Men hennes nykterhet är parad med hemlig
romantik, ty vad annat än romantik är hennes oresonliga frihetsbegär, varur
idén om reseäktenskapet spirar, idén att gifta måste leka främmande med
varandra för att hålla sina känslor vid liv. I sin strävan att värna om sitt:
sitt förvärv, sina rum, sin personliga självbestämmanderätt, är hon på en
gång småborgerligt närig verklighetsmänniska och äventyrlig drömmerska.
Så tolkar hon motsägelsefullt och dock trovärdigt det övergångsskede, då
de romantiska fantasterna blevo liberaler och realister.
Fastän Stockholmsfödd har Almquist påfallande litet och påfallande
kyligt skildrat Stockholm. Första gången han gör det, i »Amorina», intar han
en rent av fientlig attityd mot huvudstaden. Det är avigsidan av hans
svärmeri för lantlig oskuld och enkelhet. Även om han senare dämpade sin
storstadskritik, sällade han sig aldrig till de dyrkare, som i Bellmans
fotspår på vers och i prosa sjöngo Mälardrottningens lov.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Denna vy från August Blanches Stockholm ger en
livlig föreställning om det rörliga livet vid huvudstadens kanske viktigaste trafikcentrum:
i mitten syns *Blå slussen» (vars karaktär alldeles förändrades med ombyggnaden 1850)
och till höger grönsaksmånglerskornas handelsplats, »Gröna gången», och till höger därom
Slaktarhuset, över Slussbrogatan röra sig promenerande, gardister, månglerskor,
dkar-kärror och ett elegant ekipage, medan nedanför skutor trängas med kullbåtar,
roddarmadammer och tvätterskor. — »B/d slussen» före ombyggnaden. Litografi av C. J.
Billmark 18S0.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
