Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det förgångna ännu florerade till synes oförsvagad. Blott i brev hade
Geijer hunnit deklarera realismens krav, och Almquist gömde ännu sin
första trevande verklighetsskildring i skrivbordslådan, när Fredrika Bremer
1828 gav ut ett litet häfte »Teckningar utur hvardagslifvet». Det tidiga
årtalet är en påminnelse om att inga bestämda gränser kunna dragas mellan
kulturlivets epoker. Två år återstodo ännu till julirevolutionen och den
borgerliga frigörelse, som följde i dess spår. En iakttagare, som var
förtrogen med kontinentens liv och var känslig för alla ändringar i den andliga
atmosfären, C. G. Brinkman, skrev i slutet av 1820-talet, att Stockholm
saknade »husliga, förtroliga» samhällskretsar, alla efterapade hovet och
aristokratien. Slumpen vill, att just 1828 statsrådet fick sin första ofrälse
medlem, men mer än en slump är knappast det sammanträffandet.
I Fredrika Bremers liv var spänningen mellan kvardröjande
aristokratiska och nya borgerliga ideal en faktor av avgörande betydelse. Hennes
farfar hade som köpman i Åbo blivit en av Finlands rikaste män på Gustav
III :s tid. Hennes far hade emellertid under Gustav IV Adolfs regering
dragit sig från affärerna, flyttat till Stockholm, levde som sysslolös rentier och
gjorde vad han kunde för att komma in i huvudstadens finaste kretsar.
Bättre än han själv, som var en tungsint enstöring, en tid rent av
sinnessjuk, lyckades hans ytligare maka förverkliga societetsidealen. Man kände,
skrev en gång en adelsdam, inför henne lika stor vördnad som inför en tysk
riksgrevinna. Förhoppningar om adelskap hystes inom familjen, har
dottern Fredrika en gång meddelat. Den rike patron Bremers döttrar
uppfostrades med obönhörlig stränghet till societetsdamer. De måste svälta för
att bli smärta, och när de om morgonen fördes in till moderns frukostbord
för att kyssa på hand, skickades de ut igen, om deras apparition gav
anledning till anmärkning. Inga kostnader skyddes för att skaffa barnen
sällskapstalanger. Deras uppfostran avslutades med en resa till Paris, där de
dyraste lärare anställdes åt dem i språk, musik och dans. Men den lilla
Fredrika gjorde revolt mot all denna stelhet och all denna dressyr. I en av
sina romaner, »Hemmet», har hon under namnet Petrea porträtterat sig
själv som barn. Petrea klipper sönder gardiner och bränner upp näsdukar,
halsdukar och strumpor och gör sig på tusen andra sätt förtjänt av det
namn hon bär i familjekretsen: Kaos. Hundra år senare skulle Fredrika
kallats problembarn och behandlats med förståelse, men ingenting vittnar
om, att något undantag gjordes för hennes räkning från dåtidens hårda
disciplin. Tvånget fortsatte, sedan hon blivit vuxen, till det yttre kuvades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
