Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ansedd ställning i sin hemstad under sillfiskets stora år på 1700-talet.
Under hennes barndom gick familjens välstånd tillbaka, men hon växte
upp i ett stort hushåll, fullt av släkt, affärsvänner och tjänare. Den
ängsligt ombonade instängdhet, som försvårade Fredrika Bremers kontakt med
verkligheten, hör man mycket litet eller intet av i det bohuslänska
köp-manshemmet. Om modern någon gång greps av ängslan, att dottern skulle
höra alltför farliga spök- och skepparhistorier i köket, ingrep fadern mot
sin hustrus »högfärd». Han tog flickan med på sina affärsresor längs
kusten, hon fick göra i ordning hans smörgåsar, stoppa hans pipa och hjälpa
gastarna med seglen. Det behövdes några års romanpraktik i konventionell
stil, innan Emilie bragtes att inse, vilka skatter hennes barndomsminnen
rymde. I »Rosen på Tistelön» (1842), i »Pål Värning» (1844), i »Enslingen
på Johannisskäret» (1846) och i »Ett köpmanshus i skärgården» (1859) lyfte
hon kustboarvet och gjorde det litterärt gångbart. Stormarnas skräck och
fälknäppens humor växla i dessa böcker. Smugglarskutorna hryta vilda
bränningar och kaffet puttrar, när skepparn kommit i lä.
»Rosen på Tistelön» är utan tvivel den första svenska roman, vars
handling är spännande och dock sannolik, och vars karaktärer äro
intresseväckande och dock trovärdiga. — Två smugglare, den gamle Haraldson
och hans son Birger, hålla en stormig natt på att avslöjas av en tullbåt,
som jagar dem. De djärvaste manövreringar bland skären hjälpa dem inte;
och till sist ha de att välja mellan att bli gripna och att sätta sig till
våldsamt motvärn. De döda sina förföljare, surra fast liken och sänka
tulljakten. Den råbarkade Haraldson är oberörd av vad de gjort, men för
Birger medför det en själskris, som gör honom till en annan än han varit.
PLANSCH 4 MOTSTÅENDE SIDA. »Det är en hemsk syn att i en kall, mörk höst- eller
vinter-natt se smyghandlarnes gestalter kämpa mot de svallande böljorna... Der
förspillas krafter, värdiga att sparas till ädlare värf. Och tycker man sig se tulljakten eller
höra något ljud, liknande en af tulltjenstemännens röster, blifva anletsdragen vildare,
ansträngningarne ökade och farten snabbare .. . det hemska flåsandet, de frammumlade
ederna, det hesa, försmädliga grinet ... ett störlregn af stenar eller pistoleld ... ett doft
plaskande i vattnet, och så blir det åter tyst ... en af besättningen, som med hemska
eder på läpparna gick öfver till en annan verld, eller en af bevakningen, som föll offer
för sitt tjenstenit» (ur J. A. Bergs text till originalbilden 1855). Scenen är som klippt ur
en av Emilie Flygare-Carléns romaner och stämningen exakt densamma. Smuggleriet var
emellertid i dåtidens Sverige inte bara ett populärt och tacksamt litterärt motiv —- det
var också en skrämmande social verklighet. 1 stora trakter av landet var smuggling (jfr
ovan sid. 136) ett högst betydande näringsfång; den samtida opinionens dom över dess
utövare var i allmänhet inte heller så sträng som lagens. — Färglitografi 1855 efter
original av J. W. Wallander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
