Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diisseldorf. Fullblodsromantiker, som han var, kände han sig här som
fisken i vattnet. I Andreas Achenbachs realistiskt färgade romantik fann
han sin ivrigt eftersökta förebild. Båda hade i sin ordning influerats av
Ruisdael och Everdingen (jfr bilder i hd 5), vilka holländska
landskaps-tolkare just under dessa år flitigt studerades och kopierades vid nästan
alla europeiska konstskolor. Den så rikt utrustade svenske konstnären,
vilken sedan runt om i Europa gjorde sensation med sina till format och
motiv ovanliga målningar, upplevde i varje fall i Diisseldorf sitt genombrott.
Axel Nordgren var i allt Marcus Larson olik. Han var lyriker och
stämningsmålare och likväl en ambitiös arbetsträl. Han gjorde lycka
i Tyskland, och han blev boende kvar i Diisseldorf ända till sin död
1888. Om somrarna reste han som så många andra hem till Sverige eller
till Norge och målade sedan i ateljén — som brukligt då var efter de
medförda studierna — tavlor, som vunno stor efterfrågan. Befanns ett
motiv särskilt begärligt kunde han få mängder av beställningar på exakt
samma målning. Sådana utfördes också i dussintal. Och så gjorde också
de andra Diisseldorfmålarna, även de mest berömda. Att mången på det
sättet hamnade i det rena rutinmåleriet, bör ej förvåna. Nordgrens konst,
där man ej sällan kan peka på inflytelser från norrmannen Ludwig Munthe,
som i Diisseldorf hörde till de produktivaste — han var bl. a. en förträfflig
snömålare — har på sistone vunnit en rättvisare uppskattning. Han
undervärderade nog sin förmåga, blev aldrig riktigt rotfast därnere och
beklagade på äldre dagar, att han »tillbringat tjugofyra långa tråkiga år
i Diisseldorf, plågad av en permanent hemlängtan». Men han höll dock
styvt på, att man kunde måla i Diisseldorf.
GENREMALERIET FLORERAR I DCSSELDORF.
Tydligare framlyser detta måhända, om vi vända oss till det
genremåleri, som bedrevs i Diisseldorf under 50- och fiO-talen. Det förut
dominerande intresset för historiemåleriet skjutes alltmer i bakgrunden, och
konstnärerna vända i stället sin uppmärksamhet till de stora eller små
händelserna under den enskilda människans väg från vaggan till graven;
mot livet sådant det levs i bondens och fiskarens stugor, på gator och
torg, i enklare bierkrogar och vinstugor eller i festliga gillessalar. —
Fiskarpojkens första pipa tobak med ty åtföljande svåra följder för hans
hälsotillstånd, ungmöns första förälskelse, hennes påtagna andakt, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
