Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna gripande målning ■— med motiv från Rättviks socken i Dalarna — begagnades av
Artur Hazelius som en av förebilderna, då han i det äldsta Nordiska museets paviljonger
vid Drottninggatan i Stockholm arrangerade en rad stuginleriörer, belysande svenskt
allmogeliv. Alla accessoirer i denna tavla, dräkter och bohag, vaggans sniderier, pinglan vid
flickans bälte, de övergivna leksakerna på golvet, äro lika åkta som den unga moderns
smärta, faderns veka allvar och gammelfars tysta resignation. — »Lillans sista bädd”.
Oljemålning av Amalia Lindegren. Privat ägo.
större proportioner. Gustaf Brandelius’ officersbana stäcktes ej av hans
flitiga konstnärsgärning. Han kompletterade sina studier i Diisseldorf med
uppehåll i Paris, där djurmålarna Troyon och Rosa Bonheur gåvo honom
nya impulser. Särskilt hästar, fria ute i naturen, i arbete eller elegant
framdansande framför herrgårdens bästa vagn, älskade han att måla.
Han gör detta med en avväpnande humor, som ibland kommer oss att
glömma föredragets flyktighet och bristfälligheter i andra avseenden.
Anders Koskull hörde liksom Zoll till Tidemands direkta elever. Scener ur
deras liv, som ha det svårt och besvärligt (se bild sid. 49) och humoristiska
uppträden i barnens lilla värld liva ofta upp hans produktion, som alltid
har något »smånätt» över sig, men som ej alltid kan fritagas från söthet.
Peter Eskilson — även han Tidemands elev — en av den tidens många
Sv. folket genom tiderna IX. — 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
