Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kument, ej blott som konstverk betraktade utan även samtidigt som äkta
vittnesbörd om väsentliga egenskaper hos de människor, han avmålat. Lika
litet som Höckert fick han någon glädje av den professur vid Akademien
man påtvingade honom. Hans slut blev tragiskt. Svårmod och misstro till
egen förmåga bröto ner honom och gjorde honom till ett lätt byte för
samvetslös påverkan från missriktat religionsfanatiskt håll.
Den tredje här åsyftade konstnären är flygelmannen till vänster, Georg
von Rosen. Han tillhör ju även vår tid liksom Gustaf Rydberg, vilken
placerat sig längst till höger på bilden, von Rosens stil kom att bestämmas
av de lärdomar, studieåren i Bruxelles skänkte honom. Det stora namnet
på historiemåleriets område var där Hendrik Leys, som levt sig in i och
tillägnat sig de berömda 14- och 1500-talsmästarnas — van Eycks, Matsys’,
Holbeins, Durers bl. a. — tankevärld och uttryckssätt. Nationalmuseums
»Sten Stures intåg i Stockholm» (1864) visar klarast, vad Leys föredöme
betytt för honom. Men en ojämförligt större och självständigare insats blev
dock »Konung Erik XIV» (återgiven å sid. 44 i bd 3; jfr även pl. vid. sid.
56 i samma band), den tjugoåttaårige artistens fullgångna och sedan
ej överträffade mogenhetsprov. På den stora skandinaviska utställningen
i Köpenhamn 1872 väckte målningen ett levande intresse för den unge
konstnären, och hans rangplats bland Nordens främsta målare fastslogs. Carl
Fredrik Hill, vilkens kritiska sinne redan då var starkt utvecklat, såg
målningen vid det tillfället. Den verkade på honom som en uppenbarelse, och
han finner ej andra ord för sin gripenhet än »underbart enkel, skön». Julius
Lange ägnade den ett ingående studium och delar den unge svenskens
hänförelse. Dardel berättar i sina minnen, att han besökt von Rosen i
Miin-chen, där denne i sin ateljé, inrymd i Nya pinakoteket, var i fullt arbete
med Erik XIV. Dardel säger sig ha uppmuntrat den unge konstnären, då
han menade, att tavlan verkligen var god. Konstnären förefaller honom
ganska excentrisk, levande helt för sig själv och tagande råd av ingen.
Tavlan gjordes ej färdig i Munchen. Då von Rosen återkommit till
Stockholm, saknade han ateljé för sitt fortsatta arbete. Karl XV trädde generöst
emellan och gav denne fritt val bland slottets salar, von Rosen glömde ej
denna kungliga gest. Nordensvan har säkerligen rätt i, att den inspirerat
konstnären till det 1872 slutförda porträttet av monarken, där han så
utomordentligt väl lyckats giva uttryck för det drag av majestät och folklighet,
som charmerade kungens samtid (se pl. ovan vid sid. 30).
I en grupp omkring von Rosen se vi bl. a. den gamle Palm (se bd 8, sid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
