Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en konstverksamhet (ett par bilder, se ovan sid. 27 och sid. 93 i bd 8), som
föga förmådde höja sig över den jämnstrukenhet, där ej så få av den tidens
artister stannade. Carl Gustaf Qvarnström har sin plats i bildens mittpunkt.
Han inlade i egenskap av Akademiens direktör stora förtjänster om
Konsthögskolans reformering. Med Molin tävlade han om uppgifterna — Karl
XII t. ex. —, och motgångarna, han mötte, tog han alltför hårt. Bland
hans arbeten finner man Tegnérs staty i Lund, Berzelius’ i Stockholm och
Engelbrekts i Örebro. Mellan Qvarnström och Höckert sitter arkitekten
Axel Nyström, sedan 1844 Konstakademiens sekreterare, i vilket ämbete
han efterträddes av sin svärson, Scholander. Nyström var en fruktad man
med skarp tunga och penna, men i grund och botten välvillig enligt deras
uttalande, som närmare kände honom. Akademiens stipendiater höll han i
alla händelser i tukt och Herrens förmaning och har i egenskap av
professor i arkitektur utövat ett ej ringa inflytande inom sitt fack (jfr art. i bd 10).
Konungens moitié vid det lilla spensliga bordet är överintendenten och
kabinettskammarherren Fritz von Dardel, till slut även Konstakademiens
preses. I rätt tid övergav han militärbanan för en karriär i civil tjänst. Han
visade sig användbar i en mångfald av uppdrag. Med konstnärerna kom
han rätt så väl överens, och han var en given juryman vid de många
utställningar på utländsk mark, som under denna period anordnades. Han
hörde till den närmaste kretsen kring konungen; han var en oöverträffad
festarrangör och förstod att göra sig oumbärlig. Den roll, han spelade i
sitt förhållande till konungen, överskattade han måhända, men
tillgivenheten från den senares sida varade livet ut. Han följde också Karl XV på
dennes sista utlandsresa, som gällde hälsokällorna i Aachen, och stod även
bland de sörjande vännerna vid kungens dödsläger på residenset i Malmö.
Av största intresse äro von Dardels i tryck utgivna »Minnen». Där hände
mycket under hans tid, och framställningens värde stegras i ej ringa grad
PLANSCH Ä MOTSTÅENDE SIDA. Den alltför tidigt bortryckte målaren A. I. O.
Blommer (död i Bom 1853) hämtade sina motiv uteslutande från den nordiska sagokretsen.
Den framgång han rönte, verkade inspirerande även på andra svenska konstnärer, bland
dem J. P. Molin, som i sin grupp »Nornorna» direkt synes vara påverkad av Blommér.
Hans berömda fontän i Kungsträdgården ansluter sig till närliggande motivkrets: Ägir och
hans döttrar, lyssnande till flodgudens harpospel. Fontänen tillvann sig allmän beundran
och blev — trots invändningar från den samtida kritiken — i sin ursprungliga utformning
gjuten i brons. Som fontänen nu ter sig, inramad i pilträdens rika grenverk, hävdar den
ännu sin rangplats som ett av huvudstadens mest populära offentliga monument. —
Detalj av fontänen (gipsexemplaret). Foto 1866.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
