Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Lyckligast är för kungen motiven ur våra barrskogar med stora stenar, vatten, kärr
m. m.*, yttrar Boklund, Karl lärare som mdlare. Når kungen var som bäst kunde han
återge ett typiskt mellansvenskt skogslandskap på detta flärdfria och sakliga sätt — vad
man saknar är den djupare stämningen, personligheten bakom penseln. — Utsikt frän
Värmdö. Oljemålning av Karl XV 1865. Nationalmuseum.
tillfälle, att han lade sig i saker, som han ej begrep. F. ö. hade
ringaktningen för kungens begåvning en i högsta grad löjlig orsak. Dietrichson
utreder förhållandet i sina »Minnen». En gång hade kungen — han var då
kronprins — under en bal i Uppsala skapat uttrycket faral som en
motsvarighet till moral. Detta var ju inte vidare kvickt, men vitsen är inte mera
hårresande än många andra liknande, som föddes under denna period. Den
slagfärdige biskopen i Västerås, Fahlcrantz, hade i detta stycke bildat skola
med efterföljare långt in i vår tid: Aron Jonason t. ex. hovfotografen i
Göteborg, vitsens mästare under Oskar II :s dagar. Men för Karl XV hade i
alla fall denna harmlösa ordlek otrevliga följder. Dåliga vitsar blevo sedan
kallade faraler, och kungens lilla fadäs bedömdes länge ganska omilt.
Dess bättre hade han ganska tidigt funnit en avledare från bekymren,
som blev honom till verklig hjälp. Från såväl farfadern som fadern hade
han ärvt ett varmt intresse för konst. Han blev också med tiden själv
utövande konstnär, ej utan betydelse. Självfallet tilläto de krävande
rege-ringsplikterna ej någon verklig fördjupning i det konstnärliga skapandet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
